Lanas övergivenhet

Med svettig panna i horisontens eldiga sken,
Lyfter hon blicken bortom kullarna,
Intet syns i spåren av sommaren,
Fotspåren bortblåsta sedan länge.

Längtan bort i svårmods kval,
Skärps örsnibbarna av fjällan trängtan,
Intet hörs bland ekande ropen,
Sedan länge vägen täckt av höstens löv.

Med bortkommen sinnet i övergivenhet,
Dunkla skymningar hoppet hon inte ger upp,
Över landskapet breder sig det vita skynket,
Inför förtvivlan fortfar obönhörlig ävlan.

Ilande runt doftande i mörka vrår,
Åstundar jag upptaga ditt liv och själ,
Åh du min älskade,
Obeveklig sipprar snödroppen igenom.

Numan Semsuri

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s