Med svettig panna i horisontens eldiga sken,
Lyfter hon blicken bortom kullarna,
Intet syns i spåren av sommaren,
Fotspåren bortblåsta sedan länge.
Längtan bort i svårmods kval,
Skärps örsnibbarna av fjällan trängtan,
Intet hörs bland ekande ropen,
Sedan länge vägen täckt av höstens löv.
Med bortkommen sinnet i övergivenhet,
Dunkla skymningar hoppet hon inte ger upp,
Över landskapet breder sig det vita skynket,
Inför förtvivlan fortfar obönhörlig ävlan.
Ilande runt doftande i mörka vrår,
Åstundar jag upptaga ditt liv och själ,
Åh du min älskade,
Obeveklig sipprar snödroppen igenom.
Numan Semsuri
Annonser
