Ljuvliga Zana

Där hon står i all sin glans,
Reflekteras solstrålarna i hennes kastanjebruna flätor.
Omärkbar av det tunga arbetet,
Lystrar hon förvetet mullret runtomkring sig.

Kastande sin långa skugga över fältet,
Beskådas hennes släta hy envetet av var man.
Ovillig strövar hon fram,
Men svärmisk anbringar hon sig bort från allmogen.

Med böjd rygg hon trälar fram,
Lyses hennes släta anlete av framtids hopp ändock.
Trötthetens tyngd i hennes kropp,
Lägger sig som en mörk vålnad över hennes behagfulla axlar.

Vilande mot höbalen,
Andas hon med gasell ögonen in landskapets prakt,
Omedvetet rycks hon till därpå;
Ty bortom kullen hördes hästens galopp!

Numan Semsuri

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s