SL bör utbildna egna ordningsvakter

Efter att ha läst om att två ordningsvakter  brottat ner en 12-åring på marken och handfängslat honom, kände jag att det är dags att man ändrar metoderna för att upprätthålla ordning på t-banestationer. Jag har läst liknande artiklar i säkert 15 års tid och inget har förändrats. Det verkar finnas en kultur bland dessa ordningsvakter att det är okej att misshandla folk när tillfället ges.

Att det inte existerar någon respekt eller hänsyn gentemot människor, och att denna attityd är mer regel än undantag bland ordningsvakter, upplever jag klart och tydligt själv som daglig resenär. SL måste därför utbilda egna ordningsvakter med rätt utbildning för att dessa ska förstå att yrket går just ut på att upprätthålla ordning och inte att brotta ner barn. Att de anställer personal som har ett mycket mognare och fogligt förhållningssätt till människor är grundläggande.

 

Turkar i Sverige borde stå upp för kurdernas rättigheter

Att turkiska ämbetsmän är hypnotiserade av kemalismen är inte förvånande. Turkar som lever i Europa borde dock kunna gå i bräschen för demokratiska rättigheter i hemlandet.

I snart ett sekel har turkisk propaganda om kemalism pågått och turkiska ämbetsmän är totalt hypnotiserade av dess ”förträfflighet” varför de inte förmår sig kunna se verkligheten. De som lever i Europa borde dock kunna gå i bräschen för mänskliga och demokratiska rättigheter i Turkiet, men istället försöker många ge en harmonisk bild om den nuvarande situationen i landet.

Exempelvis skriver Ahmet Önal, ordförande i Svensk-Turkiska riksförbundet, tillsammans med tre kollegor en debattartikel  i Aftonbladet som totalt saknar kontakt med verkligheten. Artikeln ger en förvrängd bild av sanningen när det gäller Turkiets investering i det kurdiska språket. Turkiet har med senaste tio årens regering präglats av massarresteringar som saknar motstycke i turkisk historia av kurdiska aktivister som kräver rätt till modersmålsundervisning. Cirka 10 000 kurdiska politiker, 5 000 kurdiska barn och 106 kurdiska journalister sitter av den anledningen i turkiska fängelser. De nekas dessutom rättegång för att de önskar försvara sig på sitt modersmål kurdiska. Andra som har arresterats har i vissa fall inte delgivits någon misstanke om brott varför rättssäkerheten är totalt åsidosatt i dagens Turkiet. Myndigheterna har gripit så pass många kurder på så kort tid att det råder platsbrist i fängelserna varför vanliga kriminella frisläpps för att bereda plats åt kurdiska politiska fångar.

Med den bakgrunden framstår påståendet i debattartikeln om att Turkiet investerar i det kurdiska språket som århundradets skämt. Sanningen är att det inte finns en enda statlig institution, skola eller universitet som undervisar i kurdiska. De utbildningscentra som fanns framtill för några månader sen var helt finansierade av prokurdiska partiet BDP men dessa tvångsstängdes nyligen eftersom premiärminister Erdogan ansåg dem vara lokaler för politisk propaganda. I själva verket fungerade de som skolor där det gavs vanlig modersmålsundervisning i kurdiska. Turkiska myndigheter har sålunda aldrig investerat en enda lira i kurdiska språket, däremot har de slösat miljarder på att motverka det.

Turkiska tjänstemän talar flitigt om att Turkiet har startat en ny kurdisk TV-kanal. Men den enda anledningen till kanalens existens är att myndigheterna vill kunna sprida sin propaganda på kurdiska och på så sätt nå ut till kurder som inte kan turkiska. Kanalen är en slags kopia av TRT1 (motsvarigheten till SVT1) fast på kurdiska och sänder åtskilliga program om Ataturk (turkarnas landsfader) samt turkisk/osmansk historia. Att främja kurdisk kultur och språk är det inte tal om.

Det kurdiska språket har inget grundlagsskydd trots att den turkiska lagboken är ungefär lika tjock som den svenska och innehåller flera hundra tusen ord. Ord som kurd, kurdiska eller Kurdistan existerar dock inte. Det visar att merparten av Önals debattartikel saknar förankring i verkligheten. Turkiska myndigheter kan stänga ned TV-kanalen utan några som helst rättsliga efterverkningar ifall premiärminister Erdogan skulle få för sig det.

Erdogan betonar också vikten av modersmål när han besöker Tyskland och pratar inför turkar där, likaså jollrar han om mänskliga-och demokratiska rättigheter för palestinier på den världspolitiska arenan. På hemmaplan åtalar han dock kurdiska borgmästare, parlamentariker, författare  och poeter för att de har använt bokstaven W eller Q i sina texter eftersom de inte finns med i turkiska alfabetet men väl i det kurdiska! Ja ni läste rätt. Svårare än så behöver det inte vara för att hamna i turkiskt fängelse i dagens läge. Precis som Fredrik Malm, riksdagsledamot FP, nämnde i sin debattartikel i Aftonbladet är borgmästaren i Diyarbekir, Osman Baydemir, en av dem som  riskerar långa fängelsestraff av den anledningen.

Turkiet måste ändra sitt förhållningssätt till kurder. De bör erkänna kurder som ett folk, erkänna kurdiska som ett språk och ge kurder politisk status och därigenom bereda kurder möjligheten till att åtnjuta mänskliga-och fri  rättigheter. Först då kan Turkiet uppnå reell harmoni med sina minoriteter och möjliggöra för dem att leva fredligt sida vid sida.

 

Hela familjen bör dömas för mordet

Familjen får inte tro att de kan ge en omyndig pojke, som kan få max fyra år för mord, i uppdrag att mörda sin egen syster och tro att de ska komma undan med det.

Det är vetenskapligt bevisat att människor drivs, delvis, av en inbyggd försvarsmekanism vilket var en förutsättning för att överleva i vildmarken. I en tid då människor levde nära vilda djur var det en nödvändig instinkt. Denna försvarsmekanism har dock underminerats i takt med att människan har utvecklats. Utbildningsväsendet är den senaste och den betydelsefullaste faktorn.

Utbildning får en människa att skilja på rätt och fel, den får en att se saker och ting från andras perspektiv och därigenom få nya insikter. Utbildning får en att bli medveten om liknande situationer i andra delar av världen och på så sätt ha förståelse för sin egen. Utbildning får en att utvecklas som person och lära sig, inte enbart att fyra gånger fyra är 16, utan också att handla logiskt och förnuftigt.

Det är med andra ord i kulturer där utbildningsnivån är låg som hedersmord oftast sker. Rädslan för att ett rovdjur (man) ska stjäla en ägodelen (kvinnan), triggar igång denna primitiva instinkt. Det går inte vända klockan tillbaka när denna instinkt väl har tagit över.

Men nu har det skett i Sverige. Det är en frukt av den globala världen, att en grupp individer med möjligheten att åka flera hundra mil kors och tvärs genom kontinenter på bara några timmar, bör egentligen betraktas som en tidsresa. Det är denna tidsresa som är kruxet i vårt moderna samhälle och det är denna resa myndigheterna här i Sverige har svårt att handskas med. När dessa individer landar i Sverige med sina medtagna instinkter och värderingar bör man uppmärksamma dem. Och om vi ser tendenser eller signaler måste vi agera ögonaböj innan det går alltför långt.

Som förebyggande åtgärd tycker jag att alla dessa ska få läsa sexualkunskap. Detta så tabubelagda ämne bland en del invandrare måste exponeras. De måste bli påminda om att det inte var en stork som levererade barnet till deras föräldrar utan att de alla blev till genom sex. Att sex är något som är naturligt, att sex också är nödvändig för människans fortsatta överlevnad. Att också kurder blev till genom sex. Dessutom bör de lära sig att heder handlar inte endast om vad som händer mellan benen, utan att heder också är ärlighet, stolthet, ödmjukhet, hjälpsamhet och öppenhet. Och på lokal nivå kan föreningarna i respektive kommun upprätta grupper av individer med samma ursprung som offren som kan arbeta med de berörda familjerna.

Jag som ungkurd lider med varenda kvinna som har bragts om livet på grund av hedersrelaterat våld i vårt eget feodala ”minisamhälle.” Jag fördömer det, jag lider med offren, jag lider också med offrens familjer för att dessa inte visste bättre.

Men vi får absolut inte bortse ifrån faktumet om den kollektivt avkunnade domen som Marias familj riktade mot henne. Jag anser att hela familjen bör hållas ansvarig för mordet. Dessa familjemedlemmar får inte tro att de kan ge en omyndig pojke, som kan få max fyra år för mord, i uppdrag att mörda sin egen syster och sedan komma undan med det. Dessa måste skrämmas från att begå liknande handlingar. Dels för att samma fenomen inte ska inträffa igen och dels för att statuera exempel som en manifestation av samhällets intolerans mot detta! För det här gör ont i mig och säkert i oss alla.

 

Sveriges vapenexport strider mot mänskliga rättigheter

Om man jämför svensk vapenexportstatistik och svensk lagstiftning om vapenexport blir man varse om om de otaliga motstridigheterna dessa emellan. 

Enligt svensk lag får vapenförsäljning inte förekomma om mottagarlandet inte respekterar mänskliga och demokratiska rättigheter och om det föreligger risk för eller pågående krig. Dessutom måste vapenförsäljningen ske enligt befintliga rutiner och förordningar; d.v.s. att det godkänns bl.a. av ”Inspektionen för Strategiska Produkter”, ISP. På pappret är Moderaterna, som är det regeringsledande partiet, i samma linje och menar, på köpet, att ”Sverige ska ha en strikt lagstiftning för vapenexport med noggrann kontroll och uppföljning”( Elisabeth Johnson, M).

Det finns en europeisk konvention om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande frihet. Artikel 1-13 handlar om att skydda och respektera människor; att alla människor har rätt till ett liv och att det ska respekteras oavsett religiös eller etnisk tillhörighet. Därmed är det förbjudet, enligt denna konvention, att medverka till att människor dödas.

Men trots att svenska politiker gärna slår sig för bröstet för de insatser som de själva – tillsammans med regeringar i andra krigsdrabbade länder –  samverkar i, att Sverige är ett av de skickligaste samhällen på att dela med sig av sitt välstånd till fattiga länder, att riktlinjerna för den svenska vapenexporten är strikta och att respekt för mänskliga rättigheter också är en central betingelse för att exportera vapen, är Sverige ett av de länder i världen som säljer mest vapen per invånare. Den svenska regeringen använder sig samtidigt av bulvan företag för att kringgå dessa lagar och förordningar och därmed uppstår en ”fake-politik”. På detta vis har svensk vapenförsäljning har ökat med 300 procentenheter sedan 2003 då Irakkriget bröt ut.

Om man tar demokratibegreppet på allvar borde det vara en självklarhet att inte tillåta vapenexport till (och import från) länder där medborgarna inte har inflytande över importen eller t. o. m. riskerar att fängslas om de protesterar mot den. Krigsmaterial export till diktaturer legitimerar just diktatorer och motverkar möjligheter till en demokratisk utveckling. Så även om lagstiftningen förbjuder vapenförsäljning till icke-demokratiska länder, sker vapenexport till en rad länder som grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna och bland dessa länder återfinns Indien, Pakistan, Turkiet, USA och Kina.

Idag säljer Sverige krigsmaterial även till ett flertal andra länder där grava kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer till trots, som ovan nämnt, restriktiva lagar och riktlinjer för detta fenomen. Ett av dem är Saudiarabien där kvinnor förbjuds att få göra så vardagliga saker som att få köra bil eller att få gå på gymmet och träna. Under samma tidsperiod exporterade Sverige vapen till Turkiet samtidigt som Turkiet planerade en invasion av södra Kurdistan (norra Irak). Här hade Sverige, om än indirekt, ett ansvar i dessa människors lidande.

 Svensk vapenexport bidrar, utan tvekan, till att göda krig och strider. Indirekt understödjer det dessutom brott mot mänskliga rättigheter, begångna av diktaturer. Det bidrar naturligtvis också till att stärka diktaturers makt runt om i världen. Idag är det endast Vänsterpartiet som har planer på att avveckla vapenexporten och inga av de andra politiska partierna stödjer den linjen, varför det inte är tillräckligt för att tillämpa det i praktiken. De svenska riksdagspartierna och Sveriges regering som ger diffusa svar och förklaringar måste förr eller senare ställa sig frågan om man menar allvar med att bidra till en fredlig värld eller om man vill fullfölja den nuvarande vapenexportpolitiken som gynnar totalitära regimer där blod, lidande och mänskliga rättigheter offras för pengar.

Sveriges politik är, i detta avseende, helt oacceptabelt då vi hävdar att vi vill värna om demokrati och mänskliga rättigheter.  Att avsiktligt exportera våld och död till tusentals människor är omoraliskt och, framför allt, fruktansvärt cyniskt. Lagstiftningen måste skärpas ytterligare om den nuvarande inte räcker till. Sverige bör omedelbart se över sin vapenexport och därmed stifta ännu striktare lagar och dessutom inrätta en myndighet som ser till att dessa lagar följs. Därmed är det ytterst viktigt att vi hjälper till att stoppa krig och elände som miljontals människor lider av varenda dag genom att kraftigt minska eller i bästa fall avveckla krigsindustrin helt.

 Det är vårt ansvar gentemot våra medmänniskor och framtida generationer. Vi får inte sitta med armarna i kors i all välstånd när andra människor inte har tak över huvudet och mat på bordet runt om i världen p. g. a. krigets fasansfulla konsekvenser som vi själva har bidragit till att uppstå. Vi måste göra vårt bästa för att skapa en bättre framtid för våra barn där vi förhoppningsvis utrotat fattigdom, analfabetism och kanske till och med kriminalitet vilket oftast har direkta kopplingar till fattigdom, genom att förebygga krig med avveckling av vapenexport som ett av medlen. Det är vi skyldiga de kommande generationerna.

 

Propagera på svenska

Jag tycker följande är till och med meningslöst att rikta till assimilerade kurder. För de verkar anse att turkiska är världens mest fantastiska språk när det i själva verket är ett konstgjord språk som är baserad på kurdiska, persiska, arabiska och flera andra europeiska språk, varför jag riktar mig mer till de kurder som faktiskt är engagerade i kurdfrågan /…/

Jag skulle vilja att ni funderar över följande baserad på fakta; I Sverige bor det cirka 100 000 kurder och enbart en del av dessa är  från den turkisk ockuperade delen av Kurdistan och cirka 55 000 turkar och sisådär 65 000 iranier uppehåller sig också här i Sverige.  Arabisktalande är lite talrikare än så (källa; Wiki).

Därav ger propagandan på dessa språk i Sverige ett utslag-i bästa fall- på några hundra tusen när. Då återstår det drygt 9 000 000 miljoner medborgare som du gick miste om att få sympati av när du laddade upp bilder eller text på andra språk än svenska i ditt Facebookkonto. Du gjorde det i tron att det du gjorde var ändamålsenligt. Du kunde inte ha mer fel. Fråga dig själv nu, vem försökte du nå, vilka försökte du belysa och vilka försökte du övertyga om att det faktiskt pågår ett folkmord nere i Kurdistan. I mitt tycke du nådde dig själv, du belyste dig själv och du övertygade dig själv. Men du var visst redan nådd/belyst/övertygad. Så allt du gjorde var totalt meningslöst. Du fick inget stöd och du fick ingen empati heller för den delen. Hur många svenska parlamentariker, författare, poeter, människorättsaktivister eller andra intellektuella informerade du när du la upp texter/bilder på turkiska? Inga. För de 9 000 000 miljonerna förstod inte vad du sa. Språk är det bästa kommunikationsmedlet men du brukade dig inte av det. Så synd.

Så nästa gång ”du” laddar upp en bild/text på dessa språk, trots att du bor här i Sverige, bör du tänka på ovanstående. Tänk på att du skall nå hela 9 000 000 miljoner människor och få empati för din sak och därmed, eventuellt, få stöd för din sak.  Däremot kommer du överhuvudtaget inte att få något gehör alls om du inriktar dig på de minimala grupperna som ändå inte har några resurser på någon plan.

Det här förfaringssättet borde bli regel i samtliga länder där kurder är aktiva. Att man använder sig av det officiella språket i det land man vistas i. Vi måste börja komma ifrån assimilationen nu. Det har runnit mycket vatten under dessa broar och vi har bara blundat för det. Det är dags att öppna upp ögonen, det är dags att ställning och det är också dags att visa attityd. Om inte för kommunikationens skull så för att visa solidaritet för sina landsmän som sitter häktade  utan åtal i åratal för rätten sitt eget modersmål. Vi kämpar nu för att få rätten till något vi inte har haft tidigare och då måste vi prova nya vägar. Som en vis klok man en gång i tiden sade,”Vill du ha nåt du aldrig haft måste du göra nåt du aldrig gjort tidigare för att få det.”  J.D Houston.

p.s. propagerar du på engelska når du typ 7 000 000 000 miljarder människor världen över. Open your minds!

 

Svenska politiker borde hjälpa kurder istället

Svenska politiker är så måna om att hjälpa palestinier när kurder behöver mer hjälp.
Viktigt att komma ihåg är att Israel aldrig har förnekat palestiniernas existens eller förbjudit dem deras modersmål eller annat som rör palestiniernas språk och identitet. Trots det finns det ett hav av arabiska länder som vill förinta Israel från jordens karta, inklusive vissa palestinska grupper.

Kurder däremot är förbjudna allt, dvs, deras eget modersmål kurdiska,Tv, radio, tidningar etc. Rätten att existera som kurd har du inte i t.ex. i Turkiet, Syrien, Iran och Irak..utan du måste kalla dig för turk, arab eller pers för att få leva fritt. Inte i något utav dessa länder existerar ordet kurd, kurdiska eller Kurdistan i deras grundlagar. Du kan få 15 års fängelse om du talar kurdiska i det turkiska parlamentet t.ex. (Leyla Zana senast) men det är ok att tala engelska, Obama senast. I Syrien har kurder inte ens rätt till en så enkel sak som ett ID-kort. Ja ni läste rätt. Då får kurder inte äga bilar eller mark. Så trots allt det ovannämnda önskar ingen kurd att något av dessa länder försvinner från jordens karta.

Visst är kurder ett fredligt folk som enbart vill leva i fred? Så svenska politiker borde hjälpa mer ett folk som vill ha fred och leva fredligt och inte ett folk som vill livet ur ett annat? Eller vad säger ni svenska politiker?

 

Ge komplimang, säg förlåt

frlt-m1Av någon märklig anledning verkar vi kurder ha mycket svårt att ge komplimanger till varandra och vi har också svårt att säga förlåt samt förlåta varandra. Det tycker jag är jätte trist. Jag tycker vi kan börja ändra våra vanor för att ha en lite mer gemytlig vardag. Vi kan börja ge varandra komplimanger och vi kan börja säga förlåt till varann när vi har dummat oss och vi kan också börja vara lite mer storsinnade och på det viset förlåta den som har bett om förlåtelse.

Gör något nytt i morgon. Ge din syster, bror, vän eller din käraste en komplimang.

Säg t.ex. till din flickvän/fru/man; Jag älskar dig av hela mitt hjärta/vilket fint hår du har/vad du är fin idag/vilken snygg vinterjacka och vad den passar dig.

Säg t.ex till din mor; Du är världens bästa  mor/du har varit min förebild vet du det?/ du har ett hjärta av guld min mor.

Säg t.ex. till din vän; Du har varit en sann vän/ vad skulle jag ha gjort utan dig i mina svåra stunder/du ställer verkligen upp när det gäller/jag uppskattar verkligen det du gör för mig….

Gör något nytt i morgon. Säg förlåt till någon du har varit dum mot.

Säg t.ex. till din fru/flickvän/man; Hur dum du betedde dig den där fredagen då det blev lite för mycket av det goda/att det inte var meningen att hon fick vänta när ni skulle ses/att du ska sluta vara svartsjuk/att du inte ska upprepa dina egendomligheter.

Säg t.ex. förlåt till din mor; Förlåt för att jag inte diskade efter mig/förlåt för att jag inte hjälpte dig med handla sist/förlåt för att jag inte gjorde mina hemläxor.

Säg t.ex. förlåt till din vän; Förlåt för att jag skrek åt dig/förlåt för att jag stötte på din tjej/förlåt för att jag inte skjutsade dig/förlåt för att jag inte gav dig mitt stöd när du behövde mig som mest…

Och är du en av dem som får en komplimang? Ge en komplimang tillbaka…det får en att le.

Är du en av dem som blir ombedd för förlåtelse? Förlåt personen i fråga. Du kan också be om ursäkt tillbaka…ingen rök utan eld.

När vi gör så kommer vi må något bättre inombords. Vi kan känna lite mer glädje, harmoni och sympati för varandra. Vi kan också ha mer tolerans och acceptans för kommande incidenter. Så vad väntar du på?

 

KNK:s Ordförande grips av Franrike

Angående Frankrikes gripande av KNK:s (Kurdiska Nationella Rådet i Europa) ordförande Adem Uzun

Det är faktiskt ytterst chockerande att ett U-land som Turkiet kan bestämma över Europas jättar Frankrike och Tysklands inrikespolitik. Turkiets så kallade KCK-operationer har spridit sig till hjärtat av Europa. Till Europa som  just de flesta kurder flytt till undan för tyrannerna i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Vad kommer hända härnäst? Att Europa stänger ner alla kurdiska föreningar och förbjuder kurdiska demonstrationer? Jag skulle inte bli förvånad. Och vad gör kurder i Frankrike och i övriga Europa för att protestera emot senaste arresteringen? Inget vad jag vet!! Än en gång som alltid är det oss kurder det beror på!

Den dagen vi uppvisar enighet, vi uppvisar att vi är ett folk med ett språk som vill något kommer vi vara tillräcklig starka för att förebygga detta och liknande absurda tillmälen gentemot våra politiker och institutioner. Men framtill dess är vi, på förhand, dömda i samtliga mål. Så antingen får vi gilla läget eller så får vi göra nåt åt det!

 

Man får ta saken i egna händer

Många påpekar, precis som mig själv, att man har sagt det många gånger men inget händer. Well då får man ta saken i egna händer helt enkelt.

För mig kan detta bli lika stort och nydanande som Barzanis revolt eller Öcalans skapelse, PKK. Kampen får en ny innebörd, den kommer att nyanseras och pånyttfödas. Den kommer att spridas och den kommer att injicera kurdism i kurder runt om i världen. Men nu till skillnad från då kommer det att inkludera kurder från samtliga delar. Vilken melodi!

Vem orkar ta tag i det? Det mest grundläggande för detta ändamål är motivation. Sedan egenskaper som tålamod, ork och uthållighet är också oumbärliga för detta arbete. För det här kommer inte att ske över en natt och det här är ett tidskrävande arbete. Det här är ideellt också. Dessutom kommer vi inte tjäna några pengar på det. Viktigt att känna till redan från början. Däremot är det bra att komma ihåg är att om vi lyckas så kommer säkerligen engagera andra vilket underlättar arbetet samt möjliggör övertagandet av projektet. Man får då råd att ta time out eller lämna över sitt uppdrag till nästa med andra ord.

Det enda som krävs idag är cirka 9-10 pers som har den där speciella motivationen och som vill sätta sig ner och, åtminstone, gå igenom möjligheten. Finns det 9-10 personer där ute ska vi inte spilla någon tid. Vi har ju kunskapen och vi har resurserna…?

 

Vad kan vi göra annorlunda?

Vad kan vi göra annorlunda?

För att lösa ett problem måste man diagnostisera det först. Det är regel nr Uno.  Vad är sjukdomen då? Splittring förstås. Jag ska inte vara tråkigt utan, som en påminnelse, sammanfatta det kort.

P. g.  a. maktgalna Osmanerna och Perserna först och sedan av hungriga och törstiga britterna och fransmännen har vi splittrats. Det i kombination med det bergiga landskapet gjort det omöjligt att skapa en gemensam kurdisk plattform där samtliga regioner fick fritt smälta samman. Idag finns det heller ingen gemensam ”SVT1/SVT2/DN/SVD/AF/EX OSV,” ingen gemensam förskola/skola/högskola heller i Kurdistan. Varje ”kurdisk medborgare” har därav fått en egen bakgrund vilket har spätt ytterligare på olikheterna.

Så vi sitter här alla med våra skilda bakgrunder dock med en enda distinktion! Vi vet mycket väl att vi har blivit bestulna på vårt land, vår historia och vår kultur. Och vi vet mycket väl att vi kan ta tillbaka allt det. Vad kan vi göra åt det?

Som bekant har vi krigat lika mycket eller t. o. m. mer mot varann än mot fienden. Vi är till synes ett väldigt ofördragsamt folk och blodfejderna borta i vårt land är tydliga bevis på det. Så visst finns det inre konflikter och meningsskiljaktigheter! Därtill fastnar vi i dem istället för att glömma de för att ta nya tag. Vi kan titta på hur andra gör? Exempelvis lät en amerikanskt föräldrapar bygga en skola i Afrika för att upplysa befolkningen när dessa hade stenat deras dotter till döds! Det skulle vi kunna ta lärdom av. En kurdisk föräldrar hade säkerligen gjort något åt det motsatta hållet? Vi måste lära oss att, åtminstone, förlåta varandra.

Vad ska man göra rent praktiskt då för att gå tillbaka till din frågan? Kan bara skriva mina egna idéer. Det viktigaste är motivation. Har vi tillräckligt med motivation att få till en förändring kan vi lyckas med det också. Vi skulle kunna starta en alternativ ”förening” där alla är välkomna. Det är de i andra föreningar också idag säger någon kanske men eftersom dessa befintliga föreningar  representerar olika partier bemödar sig inte gemena kurden att besöka dem. Helt fri från partierna och totalt inriktat på Kurdistans självständighet ska det var. Vi kan ha 10-20 pådrivande styrelseledamöter, vi kan söka sponsorer, utnyttja kapitalismen,  verka mycket över nätet och ute på fälten osv. osv. Detta ska inte uppfattas som om vi skall distansera oss från partierna utan, naturligtvis, samarbeta med dem också. Där det gör nytta. Jag anser det vara fullt möjligt för det finns ett engagemang bland ungdomarna idag och det måste vi ta vara på innan glöden slocknar igen.