Turkar i Sverige borde stå upp för kurdernas rättigheter

Att turkiska ämbetsmän är hypnotiserade av kemalismen är inte förvånande. Turkar som lever i Europa borde dock kunna gå i bräschen för demokratiska rättigheter i hemlandet.

I snart ett sekel har turkisk propaganda om kemalism pågått och turkiska ämbetsmän är totalt hypnotiserade av dess ”förträfflighet” varför de inte förmår sig kunna se verkligheten. De som lever i Europa borde dock kunna gå i bräschen för mänskliga och demokratiska rättigheter i Turkiet, men istället försöker många ge en harmonisk bild om den nuvarande situationen i landet.

Exempelvis skriver Ahmet Önal, ordförande i Svensk-Turkiska riksförbundet, tillsammans med tre kollegor en debattartikel  i Aftonbladet som totalt saknar kontakt med verkligheten. Artikeln ger en förvrängd bild av sanningen när det gäller Turkiets investering i det kurdiska språket. Turkiet har med senaste tio årens regering präglats av massarresteringar som saknar motstycke i turkisk historia av kurdiska aktivister som kräver rätt till modersmålsundervisning. Cirka 10 000 kurdiska politiker, 5 000 kurdiska barn och 106 kurdiska journalister sitter av den anledningen i turkiska fängelser. De nekas dessutom rättegång för att de önskar försvara sig på sitt modersmål kurdiska. Andra som har arresterats har i vissa fall inte delgivits någon misstanke om brott varför rättssäkerheten är totalt åsidosatt i dagens Turkiet. Myndigheterna har gripit så pass många kurder på så kort tid att det råder platsbrist i fängelserna varför vanliga kriminella frisläpps för att bereda plats åt kurdiska politiska fångar.

Med den bakgrunden framstår påståendet i debattartikeln om att Turkiet investerar i det kurdiska språket som århundradets skämt. Sanningen är att det inte finns en enda statlig institution, skola eller universitet som undervisar i kurdiska. De utbildningscentra som fanns framtill för några månader sen var helt finansierade av prokurdiska partiet BDP men dessa tvångsstängdes nyligen eftersom premiärminister Erdogan ansåg dem vara lokaler för politisk propaganda. I själva verket fungerade de som skolor där det gavs vanlig modersmålsundervisning i kurdiska. Turkiska myndigheter har sålunda aldrig investerat en enda lira i kurdiska språket, däremot har de slösat miljarder på att motverka det.

Turkiska tjänstemän talar flitigt om att Turkiet har startat en ny kurdisk TV-kanal. Men den enda anledningen till kanalens existens är att myndigheterna vill kunna sprida sin propaganda på kurdiska och på så sätt nå ut till kurder som inte kan turkiska. Kanalen är en slags kopia av TRT1 (motsvarigheten till SVT1) fast på kurdiska och sänder åtskilliga program om Ataturk (turkarnas landsfader) samt turkisk/osmansk historia. Att främja kurdisk kultur och språk är det inte tal om.

Det kurdiska språket har inget grundlagsskydd trots att den turkiska lagboken är ungefär lika tjock som den svenska och innehåller flera hundra tusen ord. Ord som kurd, kurdiska eller Kurdistan existerar dock inte. Det visar att merparten av Önals debattartikel saknar förankring i verkligheten. Turkiska myndigheter kan stänga ned TV-kanalen utan några som helst rättsliga efterverkningar ifall premiärminister Erdogan skulle få för sig det.

Erdogan betonar också vikten av modersmål när han besöker Tyskland och pratar inför turkar där, likaså jollrar han om mänskliga-och demokratiska rättigheter för palestinier på den världspolitiska arenan. På hemmaplan åtalar han dock kurdiska borgmästare, parlamentariker, författare  och poeter för att de har använt bokstaven W eller Q i sina texter eftersom de inte finns med i turkiska alfabetet men väl i det kurdiska! Ja ni läste rätt. Svårare än så behöver det inte vara för att hamna i turkiskt fängelse i dagens läge. Precis som Fredrik Malm, riksdagsledamot FP, nämnde i sin debattartikel i Aftonbladet är borgmästaren i Diyarbekir, Osman Baydemir, en av dem som  riskerar långa fängelsestraff av den anledningen.

Turkiet måste ändra sitt förhållningssätt till kurder. De bör erkänna kurder som ett folk, erkänna kurdiska som ett språk och ge kurder politisk status och därigenom bereda kurder möjligheten till att åtnjuta mänskliga-och fri  rättigheter. Först då kan Turkiet uppnå reell harmoni med sina minoriteter och möjliggöra för dem att leva fredligt sida vid sida.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s