Kurder behöver stöd

Just nu pågår en omfattande hungerstrejk i turkiska fängelser av 700 kurdiska politiska fångar. De strejkande fångarna – parlamentariker, journalister, författare och andra – är nu (6 november) inne på sin 56:e dag. Men varför svälter kurder ihjäl sig?

I Sverige bor och lever idag cirka 100 tusen personer med kurdiskt ursprung. De allra flesta har flytt från förföljelse/förtryck och följer med oro det som nu händer i Turkiet, nästa land på väg in i EU.

I sitt eget land är kurder en ursprungsbefolkning som har levt i norra Mellanöstern (Kurdistan) sedan urminnes tider, tusentals år innan turkar satte sin fot i Mindre Asien (nuvarande Turkiet). I likhet med indianerna i Nordamerika, långt före Columbus embarkerade den nya världen. Kurdernas population uppgår till 40 miljoner vilket är fyra gånger fler än Sveriges befolkning.

Icke desto mindre är kurder ett olagligt folk, kurdiska ett straffbart språk och Kurdistan ett otillåtligt land i de nationalstater som ockuperar Kurdistan. Därför att de fyra nationalstater som har styckat dessa urgamla marker mellan sig, erkänner inte kurder som ett folk, de erkänner inte kurdiska som ett språk och de erkänner inte Kurdistan som ett land. Det är som att 50 miljoner människor med sin kultur, historia och geografi aldrig har existerat på denna jord. Varje regim i respektive nationalstat laborerar, med hjälp av nationalstatligt våld, ”konvertera” 40 miljoner kurder till att bli antingen turkar, araber eller perser och på detta sätt forcera kurder att tala, istället för kurdiska, härskarnas egna tungomål.

Det är det här kurder protesterar emot och det är det här kurder vill uppmärksamma världen på genom att hungerstrejka. De gör det för att få rätten till att vara människa, rätten till ett liv, rätten till sitt modersmål, rätten till sin kultur, rätten till att vara lika i värde och rättigheter, rätten att få vara lika inför lagen, rätten till personlig säkerhet. De hungerstrejkar för att de inte har något annat val. Och Västvärlden fortsätter att blunda inför Turkiets systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter för sina ekonomiska intressen.

Till exempel var Turkiets premiärminister, Erdogan, på statsbesök i Tyskland och träffade Merkel nyligen. Han påstod då att enbart en intern hungerstrejkade och de andra filmade. Merkel var helt tyst. Obama som lett USA i fyra år har aldrig fällt ett ord om våldet mot kurder liksom företrädare för Frankrike och Storbritannien. Kina och Ryssland ser också mellan fingrarna eftersom de själva inte har ren mjöl i påsen och därmed inte vill väcka sovande björnar.

Vad gör man när man har världens supermakter emot sig? Vad har en enskild individ att sätta emot en statsmakt? Man hungerstrejkar. Det är den sista utvägen och det är den vägen man har tagit.

”Ni kan döda en blomma men aldrig våren” sa Che Guevara om imperialisternas maktambitioner, låt oss rädda våren. ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad” sa Martin Luther King om rasismen i USA, så låt oss höja våra röster mot denna grymhet och rädda dessa arma själar från en säker död.

”Jag har en dröm, att alla våra barn ska vara lika och fria”, vem har sagt det? Vad har det för betydelse? Låt oss säga det tillsammans.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s