My true identity

111First of al I want to tell you that I am born and growed up in a country you know as Turkey untill I was 15 years old. I also studied in Turkish school. And in Turkish scholls we ben teached that the Turks are the most strongest, the bravest ans the most clever people in the world. We lieved blindly to what they told us. We didnt questioned the facts.

I also have been hited by the Turkish teachers when I spoked Kurdish.   Seeing that I was a child I tought the Kurdish language was a ugly language and I should avoid to speak it. That feeling comes with med to Sweden.

But when I came to Sweden I discovered that a lot of Turks are working as cleaners and pizza makers! That made me confoused and a lot of questions came upp in my mind. So one day when I came home from the school I asked my parents about the situation. Arent the Turks was the best in hole world? Off course not. We had been brainwashed by the Turkish goverment. Meanwhile we  forgotten our Kurdish identity. The only source of knowledge available at the time were provided solely Turkish Ministry of Education.

But about five years ago I get a cuff when I red a book wroten by Ingmar Carlsson. I poned my eyes and countreed  of intensive light which dazzled me intense. After couple seconds, when  my eyes has been used with the light, I could distinguishing the differs of abstract circumstances.

My hypnosis had ceased to exist and was replaced now by the security and serenity of the bright light gave me. I felt the harmony first absorbed and then begin circulating throughout my body. I felt reborn, I was in nirvana. I had found myself, and I had my real identity. I threw me off when the dark and dirty assimilation gown … So I felt when I had finished reading the book ” Kurdistan landet som icke är” by Ingmar Karlsson for around five years ago.

I started to rebel, revolt. I had realized the truth and I would do everything in my power to restore order. We were robbed of our identity, and I would make, along with my fellow citizens, that we regain our national identity.

In the 1800s it was blowing as we know, nationalism winds over Europe, but the winds never reached Kurdistan and we were never a nation state despite Kurdistan existed in Mesopotamia for thousands of years. Our country dismembered and occupied and our people were deprived of their individuality. Everything that had to do with Kurdistan was prohibited and the ability to find out the truth was minimal.

Today, by contrast, thanks to, among other things. a internet, a bunch of knowledge sources. This in turn has received numerous Kurdish youth around the world to find out the truth about their historical background. It has not been as easy for everyone, as in my case, but many are just in an identity crisis because they do not really know how to respond to the newfound truth. Should they continue to call themselves Turks / Arabs or Iranians and speak and teach their children the language spoken in these countries or should they leave everything behind and start to see themselves as Kurds and speak their own language Kurdish and fight for Kurdistan’s independence?

Here we can draw parallels with hipsternas revolt against society Ungkurdernas revolt against the four totalitarian regimes, namely Iran, Iraq, Turkey, Syria occupying Kurdistan with an iron fist. These young inner journey has just begun and the road is long and lined with thorny bushes. Their only method is rebellion and civil disobedience to persuade those in power to heed their demands for freedom and independence.

Nelson Mandela managed to overthrow the world’s most racist apartheid system in South Africa. Mandela, as our leader, Abdullah Ocalan, was imprisoned on an island and had branded as a terrorist. Today, there is Mandela Day set up by himself UN. Additionally managed Mahatma Gandhi defeating the colonial power, Britain, and created an independent India.

When we read and are familiar with Mandela and Gandhi and what they have accomplished, we feel hope. We also feel that we Kurds can defeat the enemy and form our own sovereign state. And in that way we can manage to get out of our identity crisis and become strong individuals who can handle the new victory.

Numan Semsuri

 

Det finns ingen barnfattigdom i Sverige

111

Jag går emot strömmen och påstår att det inte existerar någon barnfattigdom i Sverige.

Enligt senaste rapporten från Rädda Barnen ska det finnas drygt 220 tusen fattiga barn i Sverige. Jag anser att det bottnar i en grov missuppfattning eller girighet, vad man nu vill kalla det för. Därför att i Sverige omfattas samtliga familjer och deras barn av diverse samhällsapparater i form av olika skydd och försäkringar

Om vi utgår ifrån att en familj med två barn som är arbetslösa och inte har rätt t.ex. till sjukpenning, pension, a-kassa, alfa-kassa och till och med råkar vara hemlösa så kan de faktiskt få hjälp och stöd av Socialtjänsten. Där kan de få hjälp med bostad och försörjning. Riksnormen är 4200 per person för uppehälle och därutöver får familjen medel för hyra, el och hemtelefoni. Om någon i familjen blir sjuk och oväntade utgifter dyker upp så kan dessa få ersättning för sjukhuskostnaderna och för medicinerna de eventuellt måste ha köpt, det mot uppvisat kvitto. Med andra ord gratis vård, skola och omsorg tillhandahålls av staten. Barnen får studiebidrag också under skolgången och de får SL-kort för resor till och från skolan. De får också få vara med diverse aktiviteter på skolands bekostnad. Allt för att få leva ett så drägligt liv som möjligt. Det garanterar i sin tur en normal skolgång som för övrigt är kostnadsfritt, för barnen.
Vad är fattigdom egentligen? Att inte åka på semester varje år? Att inte köpa märkeskläder till barnen? Att inte gå på MC Donalds flera gånger i veckan? Jag tycker man ska lägga ner den här debatten. Det är löjligt. Sverige förbrukar redan tre gånger mer än vad världen resurser räcker till. Om man ska utgå från bankernas beskrivning av fattigdom kommer svenskarna förbruka ännu mer av jordens resurser och då kommer taket för fattigdom höjas ännu mer. En ond cirkel. Vi människor måste därför nån gång lära oss att bli nöjda med det vi har istället för att sträva efter mer och mer. Girighet är ju en dödssynd, remember!
Jag tycker vi bör istället göra föräldrarna medvetna om att inte tävla i hur många julklappar de ska köpa till sina barn. Att de nöjer sig med en klapp och skänker resten av pengarna som blir över av oinhandlade julklappar till fattiga barn, om de nu anser att det finns fattiga barn v.s.
 

Svenska politiker blundar för Turkiets fortsatta förintelse-och förnekelsepolitik

111

Under hösten har det ekat mycket om ”kurdfrågan” i den annars så tysta svenska utrikespolitiken. Men istället för att diskutera Turkiets brist på demokrati, övergrepp mot de som protesterar, de överfulla fängelserna där kurdiska politiker, journalister och oppositionella låses in för att tystas, så kommer nu en debatt om hur de utsattas protester ska se ut. Är kurderna inte lite väl aggressiva? Börjar det inte likna terror?

Turkiet är på pappret ett demokratiskt land och vill gärna framstå som det i internationella sammanhang. Landets utrikesminister, Ahmet Davutoglu, fällde många tårar över dödade palestinier när han nyligen besökte Gaza.

Men hemma i Turkiet då?

En grundläggande medborgerlig rättighet i en demokrati, är rätten att demonstrera. Men inte i Turkiet. Där beviljas aldrig några tillstånd för demonstrationer och manifestationer. Lika lite accepteras ”civilolydnad” i form av fredliga bönestunder. Eftersom turkiska imamer predikar om premiärminister Recep Erdogans politik i sina moskéer, har kurder valt att genomföra fredagsbönen ute på gator och torg. Men dessa bönande människor blir ideligen utsatta för polisens vattenkanoner, tårgas och gummikulor för att skingras. Så bemöts även så kallade sittaktioner, en metod som Gandhi använde sig av för att köra engelsmännen ut ur Indien. Kan det bli fredligare än att enbart sitta? Men i turkarnas ögon rör det sig om terrorister och antiterrorstyrkor sätts därför in för att forsla bort sittande demonstranter.

Inte minst journalister, författare och poeter som skriver om sådana händelser, häktas och riskerar terroråtal. Advokater som försvarar dem, kan i sin tur bli åtalade för försvar av terrorism. Helt plötslig har vi åtalade intellektuella utan rättslig hjälp, för nu vågar inte andra advokater ta sig an fallen i rädsla för att stämplas som terrorister. Även rättsäkerheten är därför satt ur spel.

Yttrandefriheten – en annan grundläggande rättighet i en demokrati – är kraftigt beskuren i Turkiet. Kurdiska tidningar, Tv-kanaler och radio är förbjudna. Även turkiska journalister som skriver om övergreppen blir fängslade. Böcker på kurdiska är strikt förbjudna, bara att skriva på kurdiska är ett brott. Bokstäverna W, X och Q är förbjudna då de ingår i det kurdiska alfabetet och straffas med fängelse vid överträdelse. Men paradoxalt nog tillåts orden WC på offentliga toaletter med motiveringen att det rör sig om ett engelskt W. Detta är turkisk demokrati.

Kurder får inte fira det kurdiska nyåret, Newroz som infaller 21 mars i samband med vårdagjämningen. Kurdiska nyårsfirare omringas av turkiska soldater, pansarfordon och arméhelikoptrar som hovrar från luften över folkmassan. Kan en svensk tänka sig hur det skulle kännas att få eskort av en arméhelikopter när denne ska lämna över julklappar till sina barnbarn och önska gott nytt år?

Kurdiska politiska partier förbjuds med motiveringen att de bedriver terror och terrorism mot den turkiska staten. Därför sitter tusentals parlamentariker, borgmästare och andra förtroendevalda inom BDP, det pro-kurdiska freds- och demokratipartiet i Turkiet, i fängelser eftersom de vågat protestera och framföra åsikter som ifrågasätter den turkiska politiken. BDP är inget litet missnöjesparti, i senaste valet fick partiet 3,5 miljoner röster.

Så möjligheten att i Turkiet påverka genom inrikespolitiska metoder är strypt, möjligheten att förändra genom demonstrationer och manifestationer är utesluten. Möjligheten att få internationell hjälp och stöd är minimal. Därtill, som salt i såren, spelar svenska politiker korten rakt i händerna på Erdogan genom att skjuta budbäraren; d.v.s. kritisera kurdiska frihetskampen för terrorism.

Nu senast skrev Carin Jämtin tillsammans med Urban Ahlin, partisekreterare respektive utrikespolitisk talesperson för S, att våld oavsett syfte är terror. Ett häpnadsväckande argument. Var det fel att ta till vapen mot tyskarna under andra världskriget? Mot juntan i Chile och i Grekland? Egyptierna mot Mubarak, tunisierna mot Ben Ali, libyerna mot Ghadaffi? Hade vi haft en arabisk vår utan våld och protester? Självaste Sverige skickade med Carin Jämtin och Co:s goda minne svenska stridsflygplan till Libyen.

Varje handling måste ses i den verklighet den befinner sig i; och nu väljer Carin Jämtin tillsammans med sina kollegor att vända de protesterande människorna ryggen och ansluta sig till maktens påhittade sanning.  Så har hon också vänt debatten till att handla om demonstranternas metoder och inte vad som demonstreras emot. 

Så vad som är terror och vad som är legitimerat våld ska egentligen inte avgöras av politiker i ett land som har en handel på drygt 10 miljarder kronor med den ”terrordrabbade” staten. Turkiet är på väg in i EU och svenska politiker försöker nu vrida debatten mot att det är kurderna som är för högljudda och våldsamma. När det i själva verket handlar om avancerad statsterrorism sedan ett sekel tillbaka.

Men minns, här fanns det ingen kurdfråga utan här fanns det ett turkiskt problem som ni nu väljer att blunda för. Ett problem som orsakar miljoner människor lidande. Istället för att uppmana Turkiet att följa FN:s grundläggande fri- och rättigheter utifrån de stadgar som världssamfundet FN antog 1946 i San Fransisco, så ska frågan lösas genom att stämpla den kurdiska frihetskampen som terrorism.

På detta sätt fortsätter västvärlden att spela Turkiets premiärminister Erdogan i händerna och blundar för landets systematiska förbrytelser av 25 miljoner av sina egna medborgare.