Svenska politiker blundar för Turkiets fortsatta förintelse-och förnekelsepolitik

111

Under hösten har det ekat mycket om ”kurdfrågan” i den annars så tysta svenska utrikespolitiken. Men istället för att diskutera Turkiets brist på demokrati, övergrepp mot de som protesterar, de överfulla fängelserna där kurdiska politiker, journalister och oppositionella låses in för att tystas, så kommer nu en debatt om hur de utsattas protester ska se ut. Är kurderna inte lite väl aggressiva? Börjar det inte likna terror?

Turkiet är på pappret ett demokratiskt land och vill gärna framstå som det i internationella sammanhang. Landets utrikesminister, Ahmet Davutoglu, fällde många tårar över dödade palestinier när han nyligen besökte Gaza.

Men hemma i Turkiet då?

En grundläggande medborgerlig rättighet i en demokrati, är rätten att demonstrera. Men inte i Turkiet. Där beviljas aldrig några tillstånd för demonstrationer och manifestationer. Lika lite accepteras ”civilolydnad” i form av fredliga bönestunder. Eftersom turkiska imamer predikar om premiärminister Recep Erdogans politik i sina moskéer, har kurder valt att genomföra fredagsbönen ute på gator och torg. Men dessa bönande människor blir ideligen utsatta för polisens vattenkanoner, tårgas och gummikulor för att skingras. Så bemöts även så kallade sittaktioner, en metod som Gandhi använde sig av för att köra engelsmännen ut ur Indien. Kan det bli fredligare än att enbart sitta? Men i turkarnas ögon rör det sig om terrorister och antiterrorstyrkor sätts därför in för att forsla bort sittande demonstranter.

Inte minst journalister, författare och poeter som skriver om sådana händelser, häktas och riskerar terroråtal. Advokater som försvarar dem, kan i sin tur bli åtalade för försvar av terrorism. Helt plötslig har vi åtalade intellektuella utan rättslig hjälp, för nu vågar inte andra advokater ta sig an fallen i rädsla för att stämplas som terrorister. Även rättsäkerheten är därför satt ur spel.

Yttrandefriheten – en annan grundläggande rättighet i en demokrati – är kraftigt beskuren i Turkiet. Kurdiska tidningar, Tv-kanaler och radio är förbjudna. Även turkiska journalister som skriver om övergreppen blir fängslade. Böcker på kurdiska är strikt förbjudna, bara att skriva på kurdiska är ett brott. Bokstäverna W, X och Q är förbjudna då de ingår i det kurdiska alfabetet och straffas med fängelse vid överträdelse. Men paradoxalt nog tillåts orden WC på offentliga toaletter med motiveringen att det rör sig om ett engelskt W. Detta är turkisk demokrati.

Kurder får inte fira det kurdiska nyåret, Newroz som infaller 21 mars i samband med vårdagjämningen. Kurdiska nyårsfirare omringas av turkiska soldater, pansarfordon och arméhelikoptrar som hovrar från luften över folkmassan. Kan en svensk tänka sig hur det skulle kännas att få eskort av en arméhelikopter när denne ska lämna över julklappar till sina barnbarn och önska gott nytt år?

Kurdiska politiska partier förbjuds med motiveringen att de bedriver terror och terrorism mot den turkiska staten. Därför sitter tusentals parlamentariker, borgmästare och andra förtroendevalda inom BDP, det pro-kurdiska freds- och demokratipartiet i Turkiet, i fängelser eftersom de vågat protestera och framföra åsikter som ifrågasätter den turkiska politiken. BDP är inget litet missnöjesparti, i senaste valet fick partiet 3,5 miljoner röster.

Så möjligheten att i Turkiet påverka genom inrikespolitiska metoder är strypt, möjligheten att förändra genom demonstrationer och manifestationer är utesluten. Möjligheten att få internationell hjälp och stöd är minimal. Därtill, som salt i såren, spelar svenska politiker korten rakt i händerna på Erdogan genom att skjuta budbäraren; d.v.s. kritisera kurdiska frihetskampen för terrorism.

Nu senast skrev Carin Jämtin tillsammans med Urban Ahlin, partisekreterare respektive utrikespolitisk talesperson för S, att våld oavsett syfte är terror. Ett häpnadsväckande argument. Var det fel att ta till vapen mot tyskarna under andra världskriget? Mot juntan i Chile och i Grekland? Egyptierna mot Mubarak, tunisierna mot Ben Ali, libyerna mot Ghadaffi? Hade vi haft en arabisk vår utan våld och protester? Självaste Sverige skickade med Carin Jämtin och Co:s goda minne svenska stridsflygplan till Libyen.

Varje handling måste ses i den verklighet den befinner sig i; och nu väljer Carin Jämtin tillsammans med sina kollegor att vända de protesterande människorna ryggen och ansluta sig till maktens påhittade sanning.  Så har hon också vänt debatten till att handla om demonstranternas metoder och inte vad som demonstreras emot. 

Så vad som är terror och vad som är legitimerat våld ska egentligen inte avgöras av politiker i ett land som har en handel på drygt 10 miljarder kronor med den ”terrordrabbade” staten. Turkiet är på väg in i EU och svenska politiker försöker nu vrida debatten mot att det är kurderna som är för högljudda och våldsamma. När det i själva verket handlar om avancerad statsterrorism sedan ett sekel tillbaka.

Men minns, här fanns det ingen kurdfråga utan här fanns det ett turkiskt problem som ni nu väljer att blunda för. Ett problem som orsakar miljoner människor lidande. Istället för att uppmana Turkiet att följa FN:s grundläggande fri- och rättigheter utifrån de stadgar som världssamfundet FN antog 1946 i San Fransisco, så ska frågan lösas genom att stämpla den kurdiska frihetskampen som terrorism.

På detta sätt fortsätter västvärlden att spela Turkiets premiärminister Erdogan i händerna och blundar för landets systematiska förbrytelser av 25 miljoner av sina egna medborgare.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s