Ent istället för en och ett

111Jag har aldrig förstått poängen med en och ett och därmed något/någon, annat/annan, varannan/vartannat. Varför finns det två termer på en siffra? Det gör det bara besvärligt att tala ”grammatisk” korrekt. Även infödda svenskar har problem med detta, en av dem är min f.d. svenska B lärare på ABF komvux.

När jag var sex år gammal fick jag mint första leksak. Dent var ent tvåhjulig motorcykel. Jag var helt exalterad eftersom dent var mint första leksak någonsin. Jag lekte med dent dag och natt. Jag brukade lägga dent på ent bord medan jag satt på stolen bredvid dent. Bordent var ganska brent vilkent gjorde att jag hade stornt utrymme att leka på. Så höll jag på i ent helnt år tills mina kusiner kom på besök från storstant, vi själva bodde på landent.

De hade med sig äppler, päroner, bananer och andra goda frukter och dent gjorde mig glad för vi hade inte möjlighet att handla frukt så ofta då vi brukade åka till stadent enbart varannant år. Någont som var kostsamt.

Besöket som började så bra skulle sluta i ent mardröm! Ent av deras söner hade nämligen fått för sig att leka med mint motorcykel. Dent kunde jag inte tillåta, inte till någont pris. Ent kamp mellan mig och han var oundviklignt. Han började med att övertala mig att mc:nt inte var för bybor och att dent passade bättre han som bor i stadent. Jag blev arg. Sedan försökte han sno dent ifrån mig medan jag låg och sov, jag vaknade till och upptäckte konspirationent. Jag blev argare. Dagen efter kom han fram till mig (han var äldre och större) och sade att om inte jag ger han motorcykelnt så skulle jag åka på stryk! Dent var droppen. Jag tänkte inte ge mig oavsett hans storlek. Bågent var min och ingent kunde ta dent ifrån mig. Det blev ent kamp mellan mig och han., ent häftig kamp. Just då kom pappa och såg vad som pågick. Pappa tog mint motorcykel från mig och slängde upp dent på vårnt hustak.

Jag fick aldrig leka med dent någont mer, dent var också mint enda leksak under hela mint barndom. Jag brukar tänka tillbaka på dent tiden och undrar om mint motorcykel är kvar på takent.

p.s. historien är fiktiv.

 

Inför extra skatt för rökare

54Rökare bör själv betala för vården

Hjärt-och kärlsjukdomar, lungsjukdomar hjärnsjukdomar med mera orsakas av rökning och kostar samhället miljarder varje år.  Dessutom skadar rökarna sin omgivning genom passivrökning. I Nya Zeeland publicerades nyligen ett forskningsresultat som visade att passiv rökning gör större risk för hjärnblödning/stroke. Rökarna skadar sig själva, de skadar människorna runt omkring sig och så kostar de samhället enorma summor varje år.

Tidigare har svenska regeringen höjt tobakskatten vid flera tillfällen för att dämpa rökningen men det gav motsatt effekt eftersom billig tobak vällde in i Sverige av smugglare. Staten gick då dessutom miste om skatteintäkter. Det blev ett misslyckande, så momsen sänktes åter. Sedan höjde man åldersgränsen för köp av tobak, det gav någorlunda bättre följder men inte den effekt man hade förväntat sig. Det erbjuds också diverse rökavvänjningsprogram i nuläget, sanktionerad av staten, samt nikotintuggummi/plåster/spray tillhandahålls av företag till konsumenter som ett steg i att bli kvitt sitt beroende. Men räcker det?

Även om rökningen har minskat något så finns det fortfarande cirka 1.2 miljoner rökare i Sverige vilket motsvarar 14 % av befolkningen. Många av dem kombinerar cigaretter och snus. Rökning är ett beroende och går därför inte att bara sluta. Så vad ska man göra för att få Svensson att sluta röka?

Inför extra skatt och avgifter för rökare.

I Sverige är vård gratis. Men om man medvetet och frivilligt skadar sig själv dagligen bör man inte ha rätt till samma privilegier som andra människor vilka är måna om sin hälsa anser jag.  Om man känner till riskerna och konsekvenserna men fortsätter att röka och därmed skadar sig själv och andra runt omkring sig så har denne person gjort ett val. Då får denne stå för sitt val och själv bekosta för sin vård som uppstår på grund av rökning. Det behöver inte vara svårare än så. Rökning är frivilligt då ska samhället skydda sig gentemot cancerspridare mobila skorstenar.

Cirka 4 000 dödsfall i cancersjukdom varje år på grund av rökning. Det är fler liv än trafikolyckor, narkotika och självmord skördar tillsammans. Dessutom störningen av omgivningen på grund av rök och illaluktande är andra moment som ger ytterligare anledning till att tvinga rökare betala extra skatt och avgifter. Då kan samhället hämta in de 30 miljarder kronor som rökare kostar oss varje år och lägga de på bättre behövande. Det kommer säkerligen minska vårdköerna också som plåster på såren, inget nikotinplåster då.

 

Är västlänningarna värdefullare?

111Angående massmordet i Norge: Det verkar som om så gott som alla känner sådan sorg, gråter inombords, känner medlidande med de mördade och deras anhöriga. Så bör det var också. Däremot tycker de att de som inte känner likadant är ”onormala”. Faktum är att exakt det samma massmord sker i princip varenda dag, om än med andra metoder och med andra tillhyggen, i Libyen, Kurdistan, Afghanistan, Irak osv. men det är knappt någon som reagerar på det.

Är det för att dessa illdåd inträffar nästan dagligen i dessa länder eller är det för att norrmännen som är märkvärdigare? Jag menar om vi ska sluta bry oss för att människor dödas ofta i ett visst land men uttrycker en så stark reaktion när det inträffar i ett annat land där det vanligtvis inte förekommer sådant, så är det något som inte stämmer. Borde det inte vara så att vi borde reagera mer ju ofta det sker för att stoppa dödandet än att reagera som starkast när det sker en gång eller få gånger i ett land där det vanligtvis inte förekommer sådant? Alltså på detta sätt kommer vi  sluta bry oss, om liknande saker skulle inträffa en gång i veckan i Norge också, eller? För annars vore libyska, irakiska, afghanska, kurdiska barn mindre värda. Är det det så jag ska uppfatta det hela?

 

Skenet bedrar

111Jag vill dela med mig av en händelse: Jo jag kommer till ett tolkrum i väntan på en tolkning och där finns det två fina tjejer med rätt så modern utstyrsel och en tredje kvinna, av allt döma av hennes heltäckande shador och hennes mörka hy från Somalia, sådana som man vanligtvis inte lägger märke till. Jag får efter en stunds samtalande får veta att de två förstnämnda är från Kurdistan och den tredje just från Somalia. Jag blir förstås glad av att ha träffat på två kurdiska tjejer och vi pratar vidare men glömmer bort den somaliska tolkens närvaro.

En av de kurdiska tjejerna börjar prata om sin semester, destination Turkiet, om hur hon hade kul och hur underbart Turkiet var osv. och den andra kurdiska tolken håller med jakande och rekommenderar mig (helt omedveten om vad min ståndpunkt är) och den somaliska kvinnan att besöka Turkiet. Eftersom Turkiet är ett helt underbart land! Jag är förstås tagen men håller tyst men jag skulle bli ännu mer tagen en stund senare när den somaliska tolken, till min stora förvåning och förundran, säger att hon inte kan tänka sig att åka på semester nu när hennes folk svälter, wow!

Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle tycka att denna somaliska kvinna med sån klädsel och utseende bli världens vackraste och de kurdiska tolkarna förvandlas till det motsatta i min ögon på ett ögonblick! Sedan la jag också märke till att en av de kurdiska tjejerna bar på en falsk Rolex klocka och hade en falsk Louis & Vuitton väska också! Det sa nog mycket om deras personlighet.

 

Ez u jiyan

27Ez li sere çiya me
Ez be ala me, be welatim
Ez be zimanim u ez be hezim

Ez li bina bajare me
Ez be karim, be aşim
Ez be malim u ez be xanimim

Ez li rêya direjimê, li  rêyên bivîrajim
Ez li rêya  xeter dema, li rêyên nenas da me
Ez dawî hate  u netice we nizamin

Jiyan bêtirsa, jiyan neragirbara
Jiyan zalime u jiyan bêçaretîyê
Jiyan Kurdistane…/

Numan Semsuri

Det finns ingen barnfattigdom i Sverige-II

111Jag måste vara en av dem som är mest strikta vad gäller debatten om barnfattigdomen i Sverige. Jag kanske, rentav, uppfattas som värsta monstret som vill barnen illa, utifrån det jag har skrivit tidigare. Så fel man kan ha.

Jag älskar barn och hoppas också att vi kan utrota barnfattigdomen såväl som ”vuxenfattigdomen” i hela världen så att varje barn och vuxen får möjligheten till ett skapligt liv. Bara för sakens skull så kan jag uppge att jag donerade 6500 sek till en ideell organisation under föregående år, det framgår av mitt kontoutdrag. Jag gjorde det i övertygelsen om organisationens pålitlighet. Det var en icke svensk organisation som jobbar specifikt i ett specifikt land och som jag med säkerhet vet att gör det de ska och att pengarna kommer till nytta. Detta belopp som jag donerade måste, med stor sannolikhet, vara dubbel så stor som det genomsnittliga beloppet/person som svenska folket skänker till ideella organisationer/år. Det är jag väl medveten om. Så något monster är jag inte, nej och jag vill alla barn väl, så klart.

Å andra sidan anser jag inte att det finns barnfattigdom i Sverige. Jag vet inte om det beror på  min bakgrund eller om det beror på min distans till det samhälle jag lever i så anser jag inte att det finns barnfattigdom i Sverige (i allmänna ordalag). Jag tror heller inte på att man kan utrota fenomenet i övriga delar av världen på bekostnad av en tredje part.

Vad jag menar måste klinga emot en vägg stående i det samhälle vi uppehåller oss i. Jag jämför inte ett fattigt barn i Tanzania med ett fattigt barn i Sverige och vice versa, nej. Det här är ett relativt begrepp ja och vi måste inse att det inte är möjligt att ständigt sträva efter mer och bättre utan att det går över andra, tredje världen i detta fall. Afrikas svältande barn är ett praktexempel på det. Visst ska man utgå från detta samhälle men hur mycket ska vi isolera oss från andra för att rättfärdiga våra ha begär? Vi lever då kvar på planeten jorden. Vi måste därför ta hänsyn till de återstående 6 990 5000 människor som finns runt om i världen. Sverige lever sin guldålder idag. Sverige har aldrig mått så bra som det gör idag att ett finanskris innebar att inte ha råd att åka taxi hem från festen. Så bra har vi det i Sverige just nu. Kom också ihåg att Sveriges rikedom bottnar i utsugningen av fattiga & krigsdrabbade länder. Se orättfärdiga vapen  & teknikförsäljningsaffärer med U-länder.

Som jag skrev mycket detaljerad tidigare så finns det olika skyddsnät för samtliga medborgare i Sverige…”Om vi utgår ifrån att en familj med två barn som är arbetslösa och inte har rätt t.ex. till sjukpenning, pension, A-kassa, Alfa-kassa och till och med råkar vara hemlösa så kan de faktiskt få hjälp och stöd av Socialtjänsten. Där kan de få hjälp med bostad och försörjning. Riksnormen är 4200 kr per person för uppehälle plus barnbidrag, bostadsbidrag och därutöver får familjen medel för hyra, el och hemtelefoni.  Om någon i familjen blir sjuk och oväntade utgifter dyker upp så kan dessa få ersättning för sjukhuskostnaderna och för medicinerna de eventuellt måste ha köpt, det mot uppvisat kvitto. Med andra ord gratis vård, skola och omsorg tillhandahålls av staten. Barnen får studiebidrag också under skolgången och de får SL-kort för resor till och från skolan. De får också vara med på diverse aktiviteter på skolands bekostnad, https://numann007.wordpress.com/2012/12/08/det-finns-ingen-barnfattigdom-i-sverige/” Därmed är samtliga medborgare försäkrade genom dessa samhällsapparater.

Det kan aldrig finnas ett barn som går runt utan mat och logi i Sverige. Jag har då aldrig sett ett sådant barn under mina snart 20 år i Sverige. Här har vi diverse myndigheter som tar hand om sådana barn. Detta är situationen i Sverige i allmänhet. Å andra sidan finns det undantag ja, som alltid. T.ex. barn till missbrukare, barn vars föräldrar missköter sig på ett eller annat sätt och så flyktingbarn naturligtvis. Visst finns det fattigdom som uppstått utifrån föräldrarnas misskötsamhet här och p.g.a. flykt. Men då kan man inte komma ut med ett begrepp som barnfattigdom i ett land som Sverige som omfattar samhället i sin helhet. Om man samlar ihop dessa barn till missbrukare och dylikt skulle siffran hamna på runt 10 tusen (jfr RB:s 240 000). Man kan inte kalla de för fattiga barnen i Sverige. Jag skulle kunna ha en miljon i månadslön och missköta mina barns omvårdnad ändå! Ska de kallas för fattiga barn eller barn till misskötsamma föräldrar? Nej så klart inte. Låt oss kalla de för, barn som är utanför systemet/barn till misskötsamma föräldrar, flyktingbarn finns ju redan.

Det behövs ett nytt begrepp här. Ett begrepp som beskriver förhållandena och omständigheterna i det svenska samhället. Däremot är missledande begrepp myntat av kapitalistiska ideella organisationer till för att orsaka förvirring.

Jag menar bestämt att det inte existerar någon barnfattigdom, i ordets bemärkelse, i Sverige. Begreppet myntades för ca 10 år sedan av Rädda Barnen och statistiken visar en klar tendens till ökade donationer till just RB. Ett PR-trick i mina ögon med andra ord. Då har lönen för cheferna till några av dem största ideella organisationerna i Sverige ökat i samma takt. Här nedan ser ni de exakta siffrorna.

-Rädda Barnen Elisabeth Dalin 83 000 sek, Unicef Sverige Véronique Lönnerblad 75 600 sek, SOS-Barnbyar Anna Ryott 77 000 sek, Röda Korset Christer Zettergren 88 710 sek. Några av dem har utöver sin lön, arbetsbil och internet också på arbetsgivarens bekostnad. Dessa personer jobbar sålades ideellt och ska, enligt egen utsaga, hjälpa fattiga barn bl. a.

Att dessa chefer har ansikte att stå i paneldebatter och pratar öppet om barnfattigdom medan de får feta löner till sina bankkonton (exklusive, rese, hotell, mat etc. kostnader) är för mig en gåta. Dessa charlataner till chefer är felfria snikna skräckfigurer i verkligheten…!

Hur många barn måste gå på T-centralen med insamlingsbössa för att samla ihop tillräckligt till chefernas löner och kostnader? Varför finns det ingen debatt om deras löner? Dessutom kommer Sverige att lägga 90 miljarder på stridsflyg, varför finns det ingen praktiskt motstånd mot det? Svenskar handlar julklappar för miljarder många av dem säljs sedan på Blocket och Tradera, vad säger det om det svenska samhället? Sverige har en bruttonationalprodukt, BNP, på 45 tusen dollar per person och år, räcker inte det?

Jag vet inte hur allvarligt man ska ta mig men jag är i a f en av 9,5 miljoner medborgarna i Sverige så åtminstone en på 9,5 miljoner påverkan har jag på pappret. Men jag hoppas att inverkan blir större.