Vi ger oss inte

Free-Kurdistan-MapVi var unga, vi såg en hjord av arabiskt kavalleri bortom kullarna. Dammen hopade sig i galoppens spår. De ogillade vår tro. De närmade sig och drog sina svärd. Vissa oss kämpade, vissa av oss förblödde och andra strödde. Tiden gick och flock av seldjuker, mongoler och osmaner anlände. Alla var glupska och hade samma mål; att inta vårt land och förgöra oss. Vi gav oss inte. Vi blev vuxna. Vi hamnade mellan perser och osmaner. De hade planer för oss, de delade på oss och försvagade oss. De tog vårt bröd och vårt vatten ifrån oss. Våra barn led av hunger och törst. Vi kom upp i medelåldern. Vi reste oss på nytt. Ingen skulle leda oss förutom oss själva. Vi var nära, jätte nära. Men så kom britter och franker. De hade rustningar vi inte var vana vid. De delade på oss ytterligare. De tog ännu mer vatten och ännu mer bröd ifrån oss. Vi var på bristningsgränsen. Men så regnade det, hoppet tändes för att släckas lika fort. För det var inget regnvatten som föll från skyn. Nu hade de tagit vårt syre ifrån oss också.  De ville kväva oss men de misslyckades. Vi hade börjat få gråa hårstrån och tidens tand syntes tydligt i vårt anlete. Men än hade vi krafter. Vi blev gamla nu. Och här står vi med en kropp av stål, hårt huvud och ett sårat hjärta framför våra fiender som faller en efter en.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s