Melankoli

Varje nytt möte, varje nytt ord och varje ny beröring tar en del av en med sig och lämnar kvar en obotlig och tröttare själ efter sig. Återkomsten och förekomsten av förbindelserna skapar ännu vagare illussioner vars effekt inte är möjligt att tygla på egen hand. Önskan liksom drömmen är, trots allt, alltjämnt påtagligt i tillvarons mörka bakgård. Styrkan en kan inneha inom sin förfallna kropp till  att bemästra ödets spratt räcker inte till alla gånger. Hjälplösheten, hopplösheten och ensamheten är då outhärdlig. Skriet hörs likt en vargs från vildmarkens mörkaste skogar nu.

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s