”Ja du mitt barn…

”Ja du mitt barn, när du föddes då grät du och alla andra log, så se till att du har ett liv som sätter ett leende på dina läppar och tårar i andras ögon när du tar farväl av livet. ”

Numan Semsuri

Annonser

Fira nationaldag? Nej tack.

sveriges-flaggaIdag är det Sveriges nationaldag ja. Men vad är det vi ska fira egentligen? Att Sverige precis som alla andra länder skapade ett ”vi grupp” med dess gränser,  språk och flagga på bekostnad av andras friheter och rättigheter? Det här tilltalar mig inte så nej tack.

Jag håller med till 110 att Sverige är en bättre stat i jämförelse med 192 andra stater runt om i världen. Men faktum kvarstår. Sverige är byggd på samma principer som till exempel Vitryssland, Iran, Turkiet, Förenade Arabemiraten, Kina och Nordkorea. Att med våld och tvång skapa ett ”vi”. Och sedan gå ut på gator och torg en gång om året för att fira vi:et, för att fira bragden, för att fira sin triumf över andra människor och hedra vi:et man lyckades skapa för sig själv genom förtryck.

Andra människor lidande och bedrövelse då? Ska vi verkligen leva efter dinosaurieprincipen? Jag bryr mig inte så länge jag har magen full av kadaver?

Jag blir inte klok, vad firar vi? Vet vi verkligen det? I denna värld finns det tusentals etniciteter med lika många språk. Men i denna värld existerar enbart 193 nationalstater baserad på 193 etniciteter och av den anledningen blir dessa lagliga och legitima när resterande folkslag och språk är slavar/tjänare åt nationalstaternas totalitära regimers system. De saknar rättigheter och friheter. De är andra, tredje och fjärde klassens medborgare i sina egna hem de bebott sedan urminnes tider. Kan vi verkligen känna glädje åt det här systemet?

Sverige har en BNP på cirka 45 000 USD/år. Det skapar ett välfärdssamhälle. Var kommer denna rikedom ifrån? Pengar skapas inte. De byter plats. När de hämtas hit och fyller RB:s kassavalv töms ett annat kassavalv i en annan del av världen. Ditt barnbidrag, din sjukpenning, ditt aktivitetsstöd, ditt bostadsbidrag och även din pension möjliggörs genom ett indiskt eller somaliskt barns svält. Eller genom att ett kurdiskt samhälle läggs i ruiner!

Så fungerar nationalstaten med kapitalism som sitt vapen, att hänsynslöst köra över den svage så gott den kan. Jag kan inte fira någonting, jag känner solidaritet med de förtryckta folken runt om i världen. Med kurder, med tjetjener, med tibetaner, med västsaharaner, med samer, med indianer, med auberginer, med palestinier[…] Listan på folk utan ett land är 15-20 gånger längre än de som faktiskt har ett land varför jag stannar där.  Den dagen dessa nationalstater håller en världsomspännande konferens för att en gång för alla skapa ett system som i praktiken möjliggör lika rättigheter för alla kan jag börja fira. Framtill dess ska jag hålla ögonen på nationalstaten.

Någon kanske undrar vad Sverige har med det där och göra? Jag svarar som följande: Sverige är det land i världen som använder minst bekämpningsmedel i produktionen av frukt och grönsaker men Sverige är samma land som importerar frukt och grönsaker från de länder som använder bekämpningsmedel mest.

Var så god gå ut och köp dig en glass med skatteåterbäringen och fira nationaldagen.

Kurder kunde ha upplöst Turkiet

imagesI 90 års tid har kurder fått stå ut med turkisk polis hänsynslösa brutalitet. Våldsmetoderna mot fredssträvande kurder har sett likartade ut oavsett om Turkiet styrdes av republikaner, demokrater eller av islamister som det gör i dagsläget. Varje gång en kurdisk organisation eller ett kurdiskt parti utmärkte sig slogs det ner med våld. Varje gång ett kurdiskt demonstrationståg tågade igenom Amed för kurdernas rättigheter bemöttes det med våld. Varje gång kurdiska intellektuella spred åsikter för allas lika värde bemöttes de med våld. Vattenkanoner, tårgas och gummikulor blev en del av den kurdiska vardagen. Dödsskjutningar, tortyr, fängelse, deporteringar var något som var ständigt närvarande i den kurdiska tillvaron. Dessutom stämplades varje stenkastande kurdisk barn, varje talhållande kurdisk politiker, varje artikelskrivande kurdisk journalist, varje diktskrivande kurdisk poet, varje bokskrivande kurdisk fşrfattare som skrev om denna brutalitet och som manade till förändring för att kurder därigenom åtnjuta mänskliga rättigheter, för terrorister. Gåtan om hur en författare eller en poet blir till en terrorist i dagens Turkiet har vi inte lyckats lösa än.

Idag exakt 90 år efter republiken Turkiets bildande utsätts republikanska och ultranationalistiska turkiska fraktioner av islamist regimens hantlangare för våld. De som utsätts för det är inte mindre än samma grupperingar som idkat och utövat våld gentemot kurder för inte så länge sedan. Kurder manifesterade då av samma anledning som de själva gör det nu. Våldet som bemötte dessa grupperingar nu var av samma natur som kurder har utsatts för i 90 års tid. Nu senast förlorade någon turk ena ögat när denne blev träffat av polisens tårgaspatron, en annan dog av sina skador, en tredje blev överkörd av polisens bepansrade fordon, en fjärde fick andningssvårigheter av den intensiva tårgasen osv.

Våld i sig är opartisk, det tar inte hänsyn till vem den skadar eller hur det skadar. Det skadar så länge det finns en kraft bakom det som ger det liv. Sådana finns det gott om i dagens Turkiet ty hela staten Turkiet är byggd på våld.

Man kan dra två slutsatser av de senaste dagarnas händelser. Den första och normala vore förståelsen turkiska ultranationalister och kemalister må känna för kurder. Att förstå varför ett kurdiskt barn kastar sten på polisen, att förstå hur det är att bli påkörd av polisens fordon när man är ute på en fredlig demonstration och kräver sin rätt, att förstå en kurdisk mor vars son offrar sitt liv för frihet, att förstå en kurdisk maka vars make lämnar henne och deras barn och beger sig till kurdiska högländerna. Sist men inte minst att förstå vad terrorism är och vilka som är de verkliga terroristerna.

Den andra slutsatsen chansen är kurder som borde ta i denna röriga situation i ockupanternas land. Den kaotiska situationen som råder i fascisternas nationalstat borde ses som ett ypperligt tillfälle för kurder till att befria sitt land från den fascistiska fångenskapen. Att organisera sig och gå ihop för att bilda medborgargarde och på det sättet ta över kurdiska städer en efter en och försvara territoriet som återerövrats. Genom dessa garder kan man skapa en tillfällig kurdisk arme som den i västra Kurdistan (norra Syrien) och uppnå en revolution för att lyckas med ett självständigt Kurdistan en gång för alla.

Emellertid påvisar verkligheten något helt annat. Turkarna kommer att återgå till vardagen och med stor sannolikhet fortsätta att se aktiva kurder som terrorister liksom Kurdistan som ett land som icke är. 

Kurder i motsats till vad de borde göra stödjer AKP regimen för att lappa ihop landet i hopp att fredsprocessen ska leda till mänskliga-och demokratiska rättigheter för dem. Att göra det i en sådan situation måste verkligen vara unikt för kurder. Vilken minoritet som helst i samma sits i en annan del av världen hade agerat annorlunda och tagit tillfället i akt och huggit förtryckaren i ryggen för sina egna intressen. Men inte kurder. Om detta är bra eller dålig är omöjligt att sia men det får framtidsen visa oss.

Vad jag hoppas på är att det kurder gör nu får visa sig vara den rätta imorgon.