Eskapism

IMG_9205För att kunna vara nära henne böjde han sig oskyldigt framåt till den hattbeklädda jungfrun som fnittrade glatt och stod en bit ifrån honom i den unga vår solen. Det lätt inte vänta på sig innan hon besvarade hans ömma blickar och mötte honom i en varm omfamning som förkroppsligade hennes passion och öppnade hennes hjärtas innersta för honom. De stod nu och skådade det liv som spirade ur jordkällan vars samexistens med solen gjorde det möjligt för otaliga varierande livsformer att ta sina första steg mot ett varaktigt liv. Det var i slutet av mars och redan hade snön smält bort för att lämna plats åt de blommande träden. Gräset blev grönare med en gång, fåglar sågs i grupper flaxande på trädkronorna.  Myrorna som gick i linjer, som om rutten vore förutbestämd, såg ut att ha bråttom med att fylla på förråden. Färggranna fjärilar flög i cirklar nära marken för att landa på en och annan grästopp. Bina sög oavbrutet på orkidéernas nektar utan att lägga märke till de små larverna som hade klamrat sig fast på stjälkarna och klättrade upp, om än med stor försiktighet. En sköldpadda gick i korta virrvarr och stannade till då och då för att dra in huvudet av rädsla för att upptäckas av farliga rovdjur. Faunan och floran hade åter fått liv, det är Newroz.

Den långe och bredaxlade ungkarlen lade sig ner bredvid hans käraste. Det ljuva smaken av deras kärlek till varandra satt kvar och tycktes inte försvinna bland de dimmiga tankeblandningarna. Nu när de låg i det blöta gräset ville de inget annat än sammanställa i en enda själ och sväva över det fantastiska landskapet i en skepnad av en vårfågel. De hade hunnit lägga märke till det ljusspel som försiggick bortom de få moln som syntes till. De glittrande färgerna som i tunna rör och i olika nyanser följde parallellt nedåt och uppåt och bildade en spiral av sällan skådad fulländning. Molnen ovanför tycktes inta diskparanta former i ett försök att förmedla sitt budskap till det oskuldsfulla unga paret. Det var en exceptionell känsla som gav rysningar genom hela ryggraden ty de hade varit på samma ställe ett flertal gånger tidigare men aldrig lagt märke till det naturfenomen som utspelat sig ovanför dem. Det var en överväldigande förnimmelse vars effekt uttryckte sig i ömma beröringar sinsemellan. Passionen blev starkare, glöden intensivare, andetagen djupare och världens tycktes försvinna under dem nu när de rycktes bort av stundens romantism. Det var abstrakt.

Det var lätt att roa sig bland alla träd och växter eftersom naturen var så levande på alla sätt. Skåda allt från små kryp till större däggdjur som syntes, till och från i skogsdungen, var något de uppskattade högt. De betraktade mer än gärna naturen och analyserade det de såg runt omkring sig på sitt lekfulla vis. Oavsett om det var en liten ödla som stod still, för att alstra all värme från den unga vår solen, eller om det var en räv som på någon hundra meters avstånd irrade sig fram i jakt på fångst. Underhållningen behövde det inte vara finurligare än så för den anspråkslösa duon. Sällan kunde de vara ifred ifrån det miserabla vardagslivet och dessa stunder av eskapism upplevdes som oaser i en torr öken. Fantasier och illusioner beblandades med strävan efter simulation av en dräglig tillvaro. Det blev emellertid en favorit syssla vilket inte motades bort i rädslan inför vara till i olycksalighet. Ett plötsligt och kraftigt dån som tros komma från nedanför bergsfoten fick det unga paret att ryckas till av rädsla och fåglarna som häckade på trädkronorna flyga upp och bort i all hast. Det var invasion.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s