Hesirism

 IMG_8946Nyckeln till framgångsrik strukturell bildning är stark knyten till de element och komponenter som möjliggör konstruktionen. Om dessa komponenter är olika partier och grupperingar och om konstruktionen är nationen så är ingenjören dess anförare. När dessa anförare inte uppfyller sina plikter i solidaritet och lojalitet gentemot sina medborgare och istället bygger upp sina imperier utifrån egna ambitioner med individuella intressen undermineras hela grundtanken i sin helhet. Då uppstår kolossala klyftor vars befintlighet tenderar till splittring i den egna intressesfären och hindrar procedurens fullföljande till att nå slutmålet. Även om sammansättningarna är uppenbara så är promotorn ej benägen till att ta till vara på potentialen. Detta är ett dilemma vi inte kunnat bli kvitt fastän de otaliga historiska exemplen som förebådar det som komma skall. Med andra ord måste man vara stark på hemmaplan för att kunna häva sig på borta plan. Det är absolut det mest elementära för att vinna framgångar i kampen mot ens rivaler utanför rikets gränser. Vi måste inse betydelsen av organisation, styrka, enighet, lojalitet, stolthet och söka tillämpa primära övertygelser i vårt sätt att bemöta de svårigheter vi ställs inför. Det är likaså av största betydelse i vår strävan i att tjäna frihet för våra landsmän och suveränitet för vårt fosterland som en frukt av den sammanhållning vi kan tänkas bygga upp. Emellertid är motsättningar som, in i våra dagar, existerar inom vårt rike tydliga exempel på det underminering som föddes av kategoriseringen som framkommit i konkurrensens skugga. Våra främsta frihetsrörelser PKK och KDP har på varsin sida av gränsen innehaft makten och tillämpat sina värderingar och principer utifrån egna föreställningar sedan deras grundande. Bägge två har suveränitet på dagordningen. Trots det har de inte kunnat sätta sig ner vid ett bord för att ta fram en gemensam plan som bygger på de gemensamma värderingar till grund för vår sammanslutning och till grund för politiska beslut som förmodligen kan komma att förändra det status quo som råder. De har istället varit i större konkurrens med varandra än katten och musen. Deras antagonism har söndrat och delat riket i två när de över huvud taget inte blivit kvitt de brutala regeringar som styr vårt rike med järnhand. Maktambitioner blandad med föråldrad stammentalitet präglar än idag våra organisationer, vilket är av sällan skådade dimensioner.

Detta har inneburit en kraftlöshet inför styrkedemonstrationer från mäktiga styrande regimer som resulterat i blodbad på kvinnor och barn. Instabiliteten i maktfördelningen som följde i dess spår har inte heller kunnat rådas bot på i decennier. När skadan är skedd är det svårare att reparera än att bygga upp vidare på något som redan är intakt. Innebörden av det vars definition vittnar klart och tydligt om den likgiltighet förgrundsfigurerna är insyltade i. Någon anförare med gott perspektiv över händelseutvecklingen, med storsinthet för sina medborgare, ödmjukhet gentemot sina politiska rivaler, god diplomati till att ta sig an internationella hökar och inte minst skicklighet inför svåra val har icke existerar i internationella jämförelser i vårt rike i modern tid.

Den minimala värld våra anförare tycks befinna sig i idag är ett stort hot mot fortsättningen av framsteg som är nödvändiga för fosterlandets frigörelse. Maktspelet som pågår mellan rivaliserande partier inom vårt rike tenderar att smitta av sig till övriga. Det urholkar nationalismens ideal om att hylla gemenskapen gentemot alla medborgare inom landet gränser samt ära den historia och kultur som definierar nationens identitet. I andra fall stannar allt som uppnåtts av våra patrioters svett och blod av framtill våra dagar. De borde istället inse vikten av ömsesidig förståelse för att frammana konsensus vars pålitlighet skulle bemästra tillräcklig i styrka i kampen mot despoterna i första hand men även gentemot andra främmande makter som kan tänkas utgöra ett hot mot våra nationella intressen.

Den naivitet och godtrohet som genomsyrar våra anförares mentalitet måste bort. Det är inte möjligt att förhandla med hyenor och schakaler när vi själva framstår som harmlösa gaseller vid förhandlingsbordet. Vi måste vara starka som lejonen, snabba som geparden och sluga som räven om vi ska få lyckas med bedriften att överlista våra motståndare på den ursinniga internationella politiska arenan.

Underlåtelsen av historiska fadäser som reflekterar sig glasklart för den gemene medborgarens minne förefaller inte desto mindre som oansenliga kännedom för våra ämbetsverk. Det förräderi och dubbelmoral vars anhängare ivrat sig över till att försätta de i praktiken gentemot oss, orsakade nästintill omkull störtandet av nationen åtskilliga gånger sedan forntiden. Sedermera pålitligheten i agenternas egentliga mål för konfidentiella uppdragsgivare ifrågasätts inte vid eventuella förhandlingar som kan vara av avgörande betydelse för rikets framtid genom politiska beslut. Likaledes bör misstänksamhet ligga till grund för vårt sätt att bemöta och hantera utländska dignitärer vars förekommande besök i vårt rike enbart kan vara baserade på deras egna privilegiers säkerhet. Girighet är en av människan sju dödssynder och vi ska inte vara någon sämre anhängare av det för att, dels för att förstå gästernas ändamål, och dels för att inte gå miste om tillfredsställelsen den må hänge oss.

En idyllisk bild framställd av ljusets och sanningens kläder vars bärare finns endast i fantasin ter sig realistiska för våra anförare. Dessa påhittade figurers syfte i kombination med mänskliga synder får alltjämt förödande konsekvenser för vår vidkommande. Däremot är dimglasen härav våra förhandlare står bakom är massiva till sin onatur och våra anförare i blindo likt en fladdermus anstränger sig för att navigera sig fram med sinnen istället för det obestridliga seendet. Mörka vålnader tornar då upp sig i rad med krokiga näsor, tunna kindben skrynklig panna samt torftig hår och tar förhandlingsbordets härlighet i anspråk. Emedan slutsatserna kan bringa delikata ting med smak av kapitalism är spänningen hårresande. Skådespelet är av yttersta klass och poker-facen härdade därav inga min på svaghet vilket står i direkt kontrast till våra oskuldsfulla deltagares orutin, där belägenheten går ej obemärkt för opponenterna vilka snabbt med kvicka handlingar vänder det för att gagna egna intressen under föreställningens gång. Likväl fullföljer våra anförare, i sin utopiska värld, envisas med att fortsätta serveringen av hjärtlighet, troskyldighet, lojalitet, som en del av vår själs näring, till främmande gestalter när de i själva verket kvävs av våra delikatesser. Därav vill smaksätta sin kost med bluff, bedrägeri, svek och släcka törsten med ondsinthet.

Det senaste experimentet dessa figurer utförde, vars verkan demolerade moralen i en hel nation, snart ett sekel tillbaka, känns som en obotlig cancertumör i våra hjässor. De miljontals traumatiserade medborgare som vaggar fram och tillbaka likt sengångare utan egentliga mål är skörden vi inte behagar inta. Viljan över att bli kvitt respiratorns hjälp för att inhalera frisk luft är alldeles för enormt för oss och ter sig inte realistiskt för utomstående att bildera sig en gripbar illustration av. Strävan efter förfriskning, med tanke på lidelsen vi genomgår, är större än någonsin och utan fruktan för efterverkningar. Det kan inte vara rimligt att stänga in en hel nation i en järnbur i all evighet oavsett motivets bakgrund. Därav blottläggelsen av sanningen som doldes med alla brutala medel till hands, ska härav skänka den tröst, barmhärtighet och förståelse vi så länge suktat efter. Samvetets kval långt nere i beckmörker måste spira ur likt en vattenkälla nere från bergsfoten så vi kan släcka vår törst och undgå en grym uttorkning utan jämförbar dimensioner. Begärans omfång i rättvisans spår överskrider inte måttligheten i klausulernas tjocka balkar. Det är därför av yttersta betydelse och avgörande för vår överlevnad att mänskligheten axlar sitt ansvar som den länge åsidosatt på grund av den omotiverade bävan för förlusten av våra delikatesser.  

Det går inte obemärkt att för förföljelsen av oss är intensivare än fiktionens Jean Valjean, orättvisorna som begås grövre än var Bröderna Karamazov utsattes för. Förtrycket är massivare än Pärlans densitet, jakten på oss hetare än Magre Memeds, leken svekfullare än Madame Bovarys. Det är inte möjligt att ens jämföra brutaliteten vi utsätts för med något som är uppdiktad för att inte tala om den bisarra realiteten. Främmande måste deltaga i det själva för att kunna ha ett hum om vad som pågår bakom stängda dörrar samt begripa en minimal del av innebörden av det eländiga tillvaro vi befinner oss i idag. Infernots hetta som sakteligen smälter riket till magma har stigit konstant under de senaste decennierna, att det inte längre ryms i varken Celsius eller Fahrenheit enheterna för att mäta graderna. Straffet väger inte brottet menar Raskolnikov..!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s