Turkiskt val 2014

Det var kommunalval i Turkiet igår. Även om Osman Baydemir inte vann i Riha och gjorde många besvikna och sorgsna vann kurdiska BDP framgångar i kurdiska städer överlag. BDP vann i 11 provinser. Det regerande AKP fick trots den största mutskandalen i Turkiets historia och trots förbudet av socialfora, hela 45 % av rösterna, en ökning med 7 % jämfört med förra kommunvalet. Republikanska CHP och ultranationalistiska MHP fick behålla sin andra respektive tredje plats i valresultatet.

Hur kan detta tolkas? AKP har en järngrepp om väljarna, det har ingen betydelse om de med i mutskandaler eller förbjuder sociala medier. De har bra renommé bland vanligt folk. Det är ungefär som Sveriges ICA, det har ingen betydelse hur många köttfärsskandaler de blir involverade i, vanligt folk handlar från ICA ändå. ICA-handlaren är trogen liksom AKP-väljaren. AKP matar folket och ekonomin går starkt framåt. Turkiet har en ekonomisk tillväxt på 6-10 % varje år sedan 10 år tillbaka. Sociala skyddsnät liksom gratis vård ger trygghet för väljarna. Men yttrandefrihet, tryckfrihet, mänskliga & demokratiska rättigheter då?

I ett land där analfabetism är uppe i 30 % och lågstadieutbildade mängd överstiger mer än 40 % över hela landet är den politiska medvetenheten minimal. Ismer är abstrakta och de bytts ogärna ut mot konkreta ting. AKP:s väljare återfinns bland arbetarklassen. De fattiga ute på landsbygden som inte har bra koll på den politiska läget eftersom de indoktrineras i AKP:s politik genom de statlig kontrollerade TV och radio kanaler, samt tidningar.

Sammantaget är kontrollen över statsapparaten såväl som näringslivet nästintill diabolisk. Det ges inget utrymme för oliktänkande. Oliktänkande tystas eller fängslas. Uppemot 15000 aktivister sitter bakom galler av den anledningen. BDP får dessutom noll lira i bidrag för sin valberedning jämfört med AKP:s cirka 600 miljoner lira (mots. 2,4 miljarder kr). Om man lägger till hot och trakasserier, valfusk/manipulation framstår valet som uppdiktad.

Valet hölls men hur demokratiskt valet var vill ingen AKP:are kännas vid förmodar jag vid det här laget.

Statsminister Numan Semsuri

Jag vill verkligen inte konkurrera ut Özz  och med risk för att låta som en tråkig politiker vill jag presentera mina vallöften- om jag skulle bli statsminister 

-Avskaffa försvaret helt: Det finns ingen hotbild mot Sverige men trots det satsar Sverige cirka 40 miljarder kr/år på försvaret. Totalt onödigt och ett brott mot mänskligheten anser jag. Dessa medel kan istället slussas vidare och satsas på vård, skola och omsorg.

-Sänk skatten och arbetsgivaravgifterna: Sänkta arbetsgivaravgifter öppnar dörrarna till fler jobb, det stänger däremot dörren för svartarbetskraft och får in ungdomarna i sysselsättning. Sänkta skatter skapar ett köpkraftigt hushåll och ökar produktionen.

-Höj studiebidraget och studielånet: ”Vi politiker” måste stimulera ungdomar till att studera och inte skrämma bort dem med 3-6 fattiga studentår.

-Legalisera marijuana och andra droger: Många missbrukare sprider sjukdomar och andra skakar galler och kostar staten miljardbelopp varje år. Kriminellverksamhet styrs till största delen av inkomsterna från droger. En legalisering skulle innebära dödsstöten för den organiserade kriminella verksamheten och staten skulle dra in miljonbelopp (Se Colorado senast) i kontrollerat försäljning av droger på speciella kliniker. 

-Inför gratis månadskort hela året och bilfridag en gång i månaden till förmån för fri tunnelbana: Koldioxid utsläppen har skjutit i höjden, bilköerna i stan är oacceptabla, kostnaderna för vägar och broar överstiger kostnaderna för kollektivtrafiken på många punkter. För att öka kollektivtrafikanvändandet borde vi kunna erbjuda ett gratis månadskort till dagliga resenärer. 

-Satsa på kollektivtrafiken: Bygg ut tunnelbana-och pendeltåg linjerna samt fjärrtågen. Köp in fler bussar till linjer som inte trafikeras av spårvagnstrafik, därigenom stöds föregående punkt. 

-Bygg fler bostäder: Den nuvarande bostadsmarknaden och politiken är inte acceptabelt. Ingen ska behöva stå i kö i ett helt liv för att få en lägenhet och/eller tvingas till svarta ”kontrakt” och bli utsatt för osäkra bostadsförhållanden. 

-Inför sex dagars arbete genom avlösningssystemet: En arbetslös person kan jobba i perioder istället för den som har ett fast arbete genom ett lägre lön. Lönen för den fastanställde sänks under tiden liksom ingångslönen blir lägre för den som avlöser och därmed skapar det förutsättningar för likvida medel. 

-Avskaffa försvarsindustrin helt: Sverige tjänar stora pengar på att sälja krigsmaterial till U-länder och diktaturer men vill vi verkligen gödas på mat som tjänas på vår nästas blod och tårar? I dagsläget importerar Kina, Indien och Pakistan mest vapen-tre av världens fattigaste länder sett till BNP/capita. 

-Minska antalet poliser på våra gator: Fler poliser innebär inte per automatik säkrare gator och torg, det behövs mycket dialog och förebyggande arbete snarare. Satsa på ungdomar och deras föräldrar-hemmet är samhällets minsta institution. Många ungdomar är i utanförskap och känner sig vilsna. Mer och bättre satsning på att integrera och vinna ungdomarna istället för att distansera dem. Det man förväntas av vill man uppfylla! 

-Förbud tiggeri: I ett land som Sverige som erbjuder varje medborgare samhällsskydd som garanterar en dräglig vardag via olika skyddsnät och via den sista utvägen ”existens minimum” genom försörjningsstöd ska inte människor tillåtas att tigga. Det finns inget utrymme för det. 

-Öppna gränser: Fri rörlighet och öppna gränser är förutsättningarna för välstånd och harmoni i världen, låt inte människor drunkna i Medelhavet i jakt på bättre liv. Godhet är inte att trösta tiggaren med ett mynt, godhet är att dela med sig av det man har lika med en ”tiggare.” 

Statsminister
Numan/

Han och hon räcker gott och väl

Det är lätt att bli förblindad av media och av den politiska atmosfären. Men det är viktigt att kunna ha distans till det man läser, ser och upplever dagligen och bildar eller skapar egna tankar och åsikter istället för att blint följa med massan likt döda fiskar i havet. 

Av Katja Law (oredigerad): 

politik-center-ilmu.blospot.com_

”Jag är för allas lycka, det här är inte något hat mot någon och det är heller inte någon sorts fobi. Alla bör få leva som de vill och göra vad de vill, inom humanitära gränser då. 
Alla förtjänar rättvisa. 

Vi är så politiskt korrekta att vi inte längre kan ha en åsikt utan att anses som fördomsfulla. Varför är det alltid den ”vanliga” parten som är den fördomsfulla vid yttrande av personliga åsikter? En homosexuell kan gå runt med en regnbågs-skylt och skrika ut sin läggning men ifall jag uttrycker min glädje över att vara straight då plötsligt är jag fördomsfull? En mörkhyad kan skryta om att vara stolt över sin ”färg” men ifall en vit gör det betraktas det som en rasistisk akt? Varför är det ok att kalla någon VIT men inte SVART? Båda är surrealistiska då ingen verkligen är vit vit eller svart svart (finns säkert undantag men ni förstår vad jag menar). 

Och varför ska vi behöva ett jäkla ord som ”HEN”?! När vi klarat oss i århundraden utan det. Och sedan det här med en massa genus predikande. Lägg ner. Det finns anledningar till varför vi är skapta som kvinnor och män, hade vi varit jämlika hade vi inte varit uppdelade i två olika kön. Vi hade inte varit olika i våra sätt att tänka, uttrycka oss, känna osv. Och det är dessutom vetenskapligt bevisat att vi är olika och utvecklas olika. Varför går alla emot naturens gång och försöker pressa på en massa regler och nytänkande strunt på alla och hela tiden försöker sätta kvinnor och män på samma bana. När det kommer till samhällsfrågor som ekonomiska förhållanden osv, är det helt rätt att ens lön inte skall baseras beroende på vilket kön man har. Men när det övergår till inkompetenta frågor inom feminism som exempelvis hårborttagningar och klädsel, att till exempel vi kvinnor ska sluta raka oss under armarna för att bevisa att vi inte ska leva efter dem så kallade patriarkaliska förhållandena eller att män ska gå runt i kjolar för att det är deras egna val och om en man då inte håller med om det så är han homofobisk, då tycker jag att det har gått för långt. Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor. Jag är stolt över att vara en kvinna men det innebär inte att jag hatar män för det och en man ska kunna säga samma sak utan att bli påhoppad av en massa feministiska fantaster och behöva försvara sig själv. 

Återigen jag är inte fördomsfull nu och jag har inget emot någon av dessa utan jag vill bara förstå varför allas syn blivit så skevt. Sluta pressa på oss vad vi ska tycka och tänka hela tiden för att vara så lite fördomsfulla som möjligt. Ju mer en människa ska behöva ens tänka på att inte vara fördomsfull desto mer fördomsfull är den. Och alla dessa regler skapar bara mer fördomar. Och låt oss vara ärliga, vi ALLA har fördomar. Oavsett vad det är emot och hur stort det är, vi är människor och vi kommer alltid känna saker och vi är fördomsfulla. Jag är ej stolt över det men jag är iallafall ärlig om det så sluta predika som om ni alla är perfekta. 

Vi är olika, alla kan inte behandlas lika, det finns ingen rättvisa i det just för att vi är olika. Jag behöver nåt någon annan har och den kanske behöver något jag har, hur ska vi då få samma grej och att det fortfarande är rättvist? Omfamna istället det unika i att vi faktiskt är så många men alla så olika. Det är något fantastiskt i det och inget fel. 

Man behöver inte en doktorand i någonting för att tänka. Så börja tänk för er själva och sluta följa samhällets uppläggningar om vad som är rätt och fel hur man ska vara vad man ska tänka för att vara ”rätt”.

“Jag är jag för att jag är jag och du är du för att du är du men om du är du för att jag är jag då är inte längre du du.” 

Bara för att jag inte håller med om vad du gör innebär inte att du inte har rätt att göra det. Så som du har rätt att göra det har jag rätt att inte hålla med om det utan att behöva skriva en uppsats om hur jag kan känna så och varför.”

Det pågår ett informationskrig

iiMina damer och herrar jag vill berätta någonting för er som ni redan mycket väl känner till.

Det pågår ett varmt krig mellan Kurdistan och dess ockupanter Irak, Iran, Syrien och Turkiet. Men det man inte tänker speciellt mycket på är att krig förs inte enbart på slagfältet med vapen i hand utan krig förs genom informationsspridning också. I vår moderna värld är informationskrig i vissa fall till och med något tyngre än regelrätta bataljer vad gäller utgången av krigen. Se Ukrania-krisen senast. I kriget på slagfältet råder det en kraftig maktobalans eftersom de kurdiska frihetsrörelsernas militära resurser inte är jämförbara med de nationalstaters som ännu ockuperar vårt fosterland. Även om vi tidvis har framgångar är vi kraftigt underlägsna överlag.

Emellertid är vi kurder lika rustade eller i vissa fall bättre rustade här i Västvärlden jämfört med turken, iraniern och araben vars internet (penna) är reducerat p.g.a. inhemsk censur inför informationskriget mot oss. Var och en av oss förfogar över en dator/laptop/smartphone (pennan) minst lika mycket om inte mer jämfört med våra fiender.

Vi måste komma ihåg att våra fienders argument har sedan nationalstaternas bildande varit:

Kurd existerar ej!
Kurdiska existerar ej!
Kurdistan existerar ej!

Men visst finns vi ju. Ez hema u hun hena. Zimane me Kurdiye u em ji Kurdistaneni! Na usa?  Hur ska vi då förmedla denna information/sanning till övriga världen? Turkarna, iranierna och araberna från Irak och Syrien gör ju allt i sin makt för att motverka denna sanning. De sprider just information om att vi INTE finns, att vi egentligen är bergsturkar eller att vi är ett iranskt folk osv. De stänger ner/hackar våra sidor, staterna stänger ner våra TV-kanaler, radio och tidningar. Även här i Europa sträcker sig deras makt. Roj-TV stängdes ner i Danmark och Med-TV i England på Turkiets begäran. När dessa åtgärder inte räcker till sänder våra fiender agenter/lönnmördare till olika europeiska länder för tysta ner oss. KDPI:s ledare Dr. Abdul Rahman Ghassmlou mördades av iranska agenter 1989 i Österrike, tre år senare mördades andra kurdiska KDPI politiker i Berlin, en av PKK:s grundare Sakine Cansiz tillsammans med två andra aktivister sköts kallblodigt till döds av en lönnmördare utsänt av Turkiets underrättelsetjänst, MIT, i Paris år 2012.

Jag vet inte vad ni känner men för mig innebär det här att de demolerar min heder och stolthet. Min nation och mitt folk kränks och paralyseras å det grövsta. Det här är den sanna hedern och stoltheten vi inte ska tillåta att bli lammslagen. Vi måste värna om vårt land och vår stolthet och vi måste göra vad vi är kapabla till.

Vi kan vinna informationskriget och visa vad vi går för, att det är krut i oss, att vi inte några tomma trummor som skramlar högt. Nej vi är stolta kurder och vi ska befria vårt land. För att göra det, för att vinna informationskriget kan vi använda de medel som finns till buds. Speciellt nu när det är vapenvila och det pågår en bräcklig fredsförhandling.

Vi kan använda bloggsidor, WordPress, Blogspot, vi kan använda Wikipedia och dylikt, vi kan använda Youtube, Liveleak, vi kan använda andra sociala sidor som Twitter, Instagram , Google+ med flera. Vi kan gå ett steg längre och starta webbsidor eftersom innehållet i sociala sidor oftast inte är sökbart vid utloggning. Webbsidor är också mer beständiga, en slags kurdisk ”runsten” kan vi lämna efter oss då.

Kan ni engelska är det dubbelt så bra för då når ni hela 7 000 000 000 människor världen över. Minns att svenska är ett litet språk. Vi kan lägga upp bilder, videon och texter så mycket som det bara går. Och när någon nere i Australien eller borta i Japan söker på Ararat berget, floden Eufrat eller Heskif till exempel så kommer det ”kurdisk” information upp istället för turkiska lögner. Dessutom kan vi dubbla eller trippla antalet resultat när ord som kurd, kurdiska och Kurdistan söks i Google, Bing eller i andra sökmotorer. Idag genererar dessa ord följande resultat i Google:

Kurd Ungefär 2 850 000 resultat (0,18 sekunder)
Kurdiska Ungefär 1 410 000 resultat (0,27 sekunder) 
Kurdistan Ungefär 6 470 000 resultat (0,30 sekunder) 

Det här räcker inte till på långa vägar.

Varje text, varje bild och varje video kan vara en del av ett slag, ett vunnet slag. En man mot man slag mot våra fiender där vi går segrande ur. Varje gång vi lägger upp en artikel motverkar den turkens förnekelse, varje gång vi lägger upp en video om brotten som begås i Iran knäcker den mullasystemet sakteligen och varje gång vi lägger upp bilder på revolutionen i Rojava är det ett hårt slag i både al-Assad och hans dito, skämtet FSA:s face.

Var och en av oss kan bli en soldat/gerilla/peshmerga med pennan i handen i ett harmlöst krig vars mål är av existentiell karaktär. Vi är fullt dugliga och vi förfogar över det bästa vapnet som finns inom informationskrig, nämligen internet.

Vad hade Sheyh Said, Mulla Barzani eller Gazi Muhammad gjort om de hade tillgång till internet? Fermu u serkeftin. Jiyan bi azad xwesha. 

Ett förbjudet språk

åDet var internationella modersmålsdagen nyligen så lite sent vill jag skriva några rader om mitt modersmål kurdiska: Mitt språk är ett förbjudet språk, man kan straffas med fängelse om man talar, skriver eller sjunger på kurdiska. Man skulle kunna tro att världens undergång hänger på tillåtelsen av kurdiska språket. Jag har därför inte kunnat lära mig mitt modersmål i skolan och mäktade framtill för bara några år sedan inte med att varken läsa eller stava till några kurdiska ord. Det är genom mina föräldrar jag har lärt mig kurdiska men tyvärr endast muntligt och som dessutom är ”Konya kurdiska”. Men efter några privata kurstimmar hemma och någon kurs där samt med eget beslutsamhet lyckas jag, numera, sätta ihop flera meningar här och var. Jag kan också läsa barnböcker på kurdiska och förstå det! Jag är låååångt från fullärd så klart men känner att jag är på god väg.

Så nu när jag skriver på kurdiska får jag samma känsla som när jag cyklade eller körde bil för första gången…wow vad häftigt, jag kan det här, vad kul tänker jag! Och jag blir helt euforisk över det! Än så länge ”övningskör” jag och hoppas inte att mina ”medtrafikanter”  ”tutar” när jag skriver mina brokiga texter på kurdiska.

Det går att trotsa förbud och det går att lyckas med något som verkar vara omöjligt, det är aldrig försent. Det gäller att bestämma sig och ha motivation nog att genomföra sitt beslut. Och kom ihåg, då har du besegrat ett helt system likaväl.