Nattens frostiga vindhav

melankoli

En vindputs i horisontens eldiga själ, en beröring i nattens frostiga lufthav.
En lättsam anmodan om den dunkla förlidna, ett tecken ifrån det okända långt in i beckmörkret.

Längtan till det,
Önskan,
Hoppet,
Tron.

Där satt du ovetandes, blickade bort med disiga ögon. Med ett sorgset anlete i all övergivenhet med hoppet som din livsgnista och utan märkbar tillstymmelse av tidens tand.

Vemodig,
Betryckt,
Lojal,
Bestämd.

Du gick med långa steg och klackarna ekade i nattens furste.

by Numan Semsuri

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s