Turkiet-en berusad hyena

erdogan-odrekao-bih-se-i-vlastitog-djeteta-ukoliko-bi-bilo-umijesano-u-kriminal

Den 7:e juni 2015 ska allmänna val hållas i Turkiet- av den anledningen är det extra intressant och viktigt att känna till vad Erdogans Turkiet står för.

Turkiets ekonomi har gått spikrakt de senaste 16 åren och denna ekonomiska uppsving har avgett berusning åt landets politik som – på pappret – är demokratiskt men som är allt annat än är demokratiskt i praktiken. Och istället för att närma sig EU eftersom Turkiet är EU kandidat sedan 1999 fjärmar det sig från Väst. På en föreläsning som anordnades av Institutet för Turkietstudier på Stockholms Universitet 24 november 2014 uppgav t.ex. f.d. ambassadör i Turkiet, Michael Sahlin, att Turkiets enda vänner i Mellanöstern var DAESH och palestinska Hamas. Detta indikerar avsevärd Turkiets nuvarande statliga verksamhet. Turkiet har sålunda distanserat sig alltmer från Väst under senare år och närmat sig mer och mer åt Östs radikala islamistiska sekters medeltida religiösa statskonst som mestadels förfaras av sharialagar.

Turkiet har med andra ord bytt fot i sin sekulära politik och tillämpar en allt mer islamistisk strukturerad hållning. Tillåtelsen av huvudduk i universiteten, begränsningen av alkoholförsäljningen, troende officerare i armen och Erdogans utfall om olämpligheten i kvinnans skratt i offentliga sammanhang är några exempel på det. Det finns dessutom åtskilliga bevis som bevittnar om Turkiets samarbete och/eller hjälp till världens värsta terrorsekt DAESH och inte minst deras direkta och öppna politiska stöd till Hamas. Turkiets dåvarande utrikesminister Ahmet Davutoglu uppgav i november: ”DAESH är bara några arga män som gör uppror” enligt en artikel i turkiska Radikal. Vidare raljerar landets nuvarande president Tayyip Erdogan att Hamas är en befrielse organisation men att Israel är en stat som dödar barn- de raketer Hamas skjuter in i israeliska städer nämns aldrig. Denna trotsiga hållning märks också i landets utrikespolitik gentemot Väst. På ett besök i Mexiko i förra månaden gjorde till exempel Tayyip Erdogan ett utfall för att läxa upp Barack Obama i hans inrikespolitik eftersom tre muslimska studenter hade skjutits ihjäl i USA. Lite längre bak i tiden på ett ekonomiskt forum i Schweiziska Davos förolämpade samme man Israels dåvarande premiärminister Shimon Peres för Israels våld gentemot palestinier-hundratals kurdiska barn som mördades av Erdogans polis under hans dåvarande två mandatperioder var så klart inte värda att nämnas. 

Andra intressanta ingredienser i Turkiets utveckling är presidentpalatsbygget åt Erdogan som kostade motsvarande 2,5 miljarder kronor och som kostar 22 miljoner kr varje månad att underhålla medan minimilönen för en vanlig arbetare ligger på motsvarande 3 tusen kr trots att miljoner turkar lever under fattigdomsstrecket – även med turk mått mätt. Dessutom är inrättandet av ”presidentvakten” extra exceptionell eftersom dessa vakter återfinns i monarkier eller i konstitutionella monarkier (mestadels i Europa) och har inte existerat i Turkiet sedan Turkiet grundades år 1923 efter Osmanska rikets fall. Därtill har Erdogan föreslagit att osmanska som skrivs med arabiskt alfabet och som är ett dött språk skall bli obligatoriskt i skolorna för att medborgarna ska kunna läsa av gamla gravstenar (enligt Erdogan själv) medan 30 miljoner levande kurder saknar en obligatorisk utbildning på sitt eget modersmål.

Den ypperliga utvecklingen tar inte slut där dock: Turkiska motsvarigheten till Granskningsnämnden -RTUK- på order av Erdogan kan sedan ett år tillbaka förbjuda journalister och TV-kanaler att inte rapportera om utvalda händelser som Erdogan anser är skadligt för han och hans regering. De som inte lyder döms antingen till fängelse eller till dryga böter. Erdogans rigorösa bodyguard-styrka som får Barack Obamas att blekna i jämförelse är en annan. Han har också blivit paranoid vilket har resulterat i inrättandet av ett laboratorium på presidentpalatsen för att läkarna kan testa hans mat innan förtäring. Sammantaget framstår Erdogans person som en president med storhetsvansinne som får Hitler att vissna och en paranoia som kan få Josef Stalin att hamna i skuggan.  

I Europa hörs rop om Turkiets framsteg inom lagboken! Det har visst gjorts framsteg: lagarna från militärkuppen på 80-talet har skärpts med råge. 2002 infördes terrorlagar som gör det möjligt för polisen att gripa vem som helst utan bevis och ha de i förvar i 90 dagar utan åtal. 2011 infördes s.k. finanslagar som ger staten fria händer att konfiskera egendom från vem som helst (riktad mot kurder) som misstänkts för ”terrorism” utan särskilda bevis. Enbart en misstanke kan vara tillräckligt. Lite som på 1700-talets Sverige då barn kunde peka på sina mammor för att vara häxa så att ”inkvisitionsdomstolen” antingen kunde bränna henne på bål eller knyta henne vid en stock och sänka henne i vattnet för drunkning. Denna utveckling är inte över än för i dagarna har man klubbat igenom ett slags säkerhetspaket för inrikessäkerhet med 136 punkter som ger polisen bl.a. rätt att skjuta stenkastande barn och personer som på olika sätt täcker huvudet. Då finns det en risk att Erdogans polis – förutom kurdiska aktivister – skjuter ner även kvinnor som går med huvudduk som Erdogan är så mån om.  

Den neo-osmanska politik som Erdogans ägnar sig åt mixad med islamistisk grön fascism toppad med amerikansk imperialism i nuläget bådar inte gott för någon part kan vi med säkerhet påstå. Hans ambitioner i att skapa ett nytt Osmanien med honom som kalifat riskerar ytterligare nya blodbad i ett redan blodigt MÖ och kurder ser ut att ta den största smällen som så många gånger förr. Men varför får Erdogan cirka 50 % av rösterna varje gång? Turkiet är lite som svenska ICA, det har ingen betydelse hur många köttfärsskandaler ICA hamnar i för så länge de levererar mat påverkas de inte.

Det är likadant i Turkiets fall: så länge ekonomin går bra bryr sig inte hans anhängare hur mycket pengar hans son och hans närmaste förskingrar i skokartonger eller vilka terrorlagar de stiftar. Å andra sidan återfinns 50 % som jämt är mot hans politik vilka oftast glöms bort av Väst och som terroriseras av den berusade hyenan i ett vilt Turkiet. Att rösta på AKP skulle därför innebära ett fortsatt stöd för den nuvarande despotiska politiken, att vara för förtryck, för förbud, att inte stödja minoritets rättigheter och att vara mot yttrandefrihet liksom pressfrihet. Vad väljer du?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s