Empati-ryggraden i hjärtat

3624953_2048_1152

Personliga tankar kring Kurdistan-konflikten.

Av naturliga anledningar brukar jag reflektera över händelserna i Kurdistan. I snart ett sekel har kolonialmakter begått ohyggliga brott mot det kurdiska folket. Det skedde inom Iraks, Irans, Syriens och inom Turkiets officiella gränser. I regel tilläts varken nationella eller internationella journalister att resa in för att få möjlighet att rapportera om de brott dessa stater begick. Det kunde hållas hemligt för omvärlden då. Det som hände där stannade där. Så länge det inte var någon omfattande folkmordskampanj som den Saddam satte igång på 80-talet. Fast även då tog det två år innan omvärlden började agera.

Jag brukade tänka att sådant inte kan vara möjligt längre i vår digitala värld. Den tiden kändes som en snutt från medeltiden. I vår moderna värld värnar vi ju om demokrati och mänskliga rättigheter numera. Idag lever vi ju inte minst i IT-åldern. Vi har möjlighet att kabla ut händelserna ögonblickligen över hela världen utan att vara en reporter för den delen. Vem som helst, när som helst och hur som helst kan rapportera om brotten mot mänskligheten genom de befintliga internetkanalerna. Att vi sedan bistår de människor som lider.

Hundratusentals människor ”rapporterar” också dagligen om brotten. Även om vi befinner oss (om vi tar Sverige) 4 tusen kilometer bort ser och läser vi oavbrutet om de aktuella illdåden Turkiet begår. Vi har gjort det i månader nu. Stefan Löfven, barack Obama, Angela Merkel, François Hollande, David Cameron och alla andra världsledare vet lika bra, om inte bättre än oss, vad som försiggår i Kurdistans norra delar.

Men det görs absolut ingenting för att sätta stopp för tragedin ändå! Nej, det är inte bristen på vetskapen om förtrycket som är orsaken till handlingsförlamningen utan det är människornas ignorans. Jag är förbluffad, hela min världssyn är skakad från grunden. Jag tänker det här kan inte vara sant! Kan människor vara så pass likgiltiga inför andras lidanden? Kan människor vara så pass giriga att de kan försumma dessa fruktansvärda förbrytelser för att inte gå miste om sin egen lyx? Att de kan leva sin vardag som om ingenting har hänt? Har vi blivit så pass ryggradslösa?

Det här symboliseras klockrent av en anonym person som lämnade en ryggrad utanför Socialdemokraternas kontor i Umeå med följande rim under jul och det här gäller EGENTLIGEN samtliga världens partier som är vid makten:

”Vad ger man till ett parti i totalt förfall,

som sumpat värderingar, solidaritet och lokstall?   

Som inte ens unnar, de som inget har,          

skolgång, värme eller vatten i ett kar.

Kanske en spaweekend med tilltvålning och tvagning,    

Eller ett glas vin för maximal effekthemtagning?

 

…gör upp affärer med gråtmilda riskkapitalister.   

Lite politiskt andrum på en thailändsk strand,    

eller en trerätters middag på Stockholm Grand?

 

Vad ger man till partiet som talade om rättvisa och klass,  

Men som nu tappat fotfäste och moralisk kompass?   

Som hellre än att vårda de historiska idealen,

Nej, först behöver ni en förbannad ryggrad!”

 

Detta rim och ryggrad beskriver omvärldens hållning så väl. Och jag skulle vilja lämna ett stort hjärta också utanför varje lands ambassad med en liknande text. Vi behöver stora hjärtan för att kunna känna empati med andra och omfamna deras sorg. Det är ryggraden i hjärtat det.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s