Turkiet ÄR en polisstat

11193379_1431482247153444_4374049451049006181_n”Snart kan Turkiet vara en ren polisstat i nyislamistisk tappning” skrev Esref Okumus, som är journalist på DN kultur och Turkiet kännare, för några dagar sen. Det må låta klockrent men det är helt fel av Okumus som ändå är en stark Turkiet-kritiker. Det är också en illusion för många andra svenska journalister.
 
Därför att Turkiet alltid har varit en polisstat. De miljontals brott Turkiet begått skulle inte vara möjligt om landet inte var en polisstat. Jag ska härnedan ta upp några ”höjdpunkter.”
 
AKP och Erdogan kom ju till makten i början av 2000-talet.
 
Så 90-talet: Smärre statskupp och N. Erbakan avsätts som premiärminister. Cirka 5000 kurdiska samhällen bränns och plundras. Tusentals kurder mördas och miljoner tvingas på flykt. Kurdiske författaren Musa Anter skjuts till döds av MIT. Hotellet Madimak där den påstådde ateistiske turkiske författaren A. Nesin befinner sig i utsätts för mordbrand. Han undkommer men 37 andra bränns ihjäl. Turkiet förgiftar sin egen premiärminister T. Özal eftersom denne börjar luckra upp tabun kring kurder. Kurdiska tidningen Özgur Gundems redaktion utsätts för bombattentat, två gånger.
 
80-talet: Statskupp av generalen K. Evren. Tusentals människor mördas, fängslas och torteras. Tiotusentals flyr landet till Europa. Yttrande-och pressfrihet stryps kraftigt. Politiska partier tvångs stängs. Författare, förläggare och journalister förföljs. Grundlagen skrivs om. Paramilitära ”livgardet” patrullerar i hela landet och mördar kurdiska intellektuella och framstående affärsmän.
 
70-talet: Statskupp av generalen M. Tagmac. Deniz Gezmiz och tre andra avrättas. Hela den civila ledningen sätts bakom galler. Delar militärens topp likaså. Radio-kanaler och tidningar stängs ner. Böcker bränns. Oliktänkande mördas. Norra Cypern utsätts för turkisk ockupation- pågår än idag.
60-talet. Statskupp av C. Gursel. Turkiet avrättar sin egen PM A. Menderes eftersom denne anses alltför vänsterorienterad. Åtskilliga domare och åklagare avsätts. Vissa universitet stängs ner. Kurdiska och vänsterorienterade förbund och institutioner stängs ner.
 
30-talet: Mellan 70-80 tusen kurder massakreras i Dersim. Hundratusentals tvångsförflyttas. Framstående kurdiska politiker avrättas. Privat egendom liksom mark konfiskeras från kurder.
 
20-talet: 30 tusen kurder massakreras under Sheyh Said upproret. Och 90-tusen under Ararat upproret- de flesta kvinnor och barn. Hundratusentals tvingas till flykt. Kurdiska politiker och andra intellektuella avrättas systematiskt. Kristna kyrkor bränns och mark som tillhör kristna och kurder konfiskeras. Andra språk än turkiska förbjuds.
 
10-talet: Mellan 1,5 till 2 miljoner armenier massakreras. 500 tusen assyrier, syrianer och kaldéer massmördas. 1 miljon greker massdeporteras från fastlandet.
 
Så vad har förändrats? Ingenting annat än att makten har förflyttats från regeringen till att koncentreras till Erdogans person. Brotten landet har begått och begår mot mänskligheten idag är lika avskyvärda som de alltid har varit. Och EU som tidigare strikt följt Turkiets politik ser mellan fingrarna idag.
 
Därför är Ataturks Turkiet och Erdogans Turkiet två sidor av samma mynt. Det ene baserad på ras och fascism den andra baserad på ras, fascism och islamism.</div>
Annonser