Kurdistan, mitt sköna land

​Kurdistan, mitt sköna land!

Min son! Min familj! Min fädernetrakt!


O ni som jag aldrig glömmer,

såg ni mig nu, skulle ni då känna mig?


Dagarna har malt mig som såpört,

den kurdiska sjukan har tagit all kraft och förmåga.


Jag har blivit en gycklare; nu driver med mig

den pyssling som förr darrade inför mig.


O kamrater, o ni kära i hemlandet!

O broder och stridskamrater mitt i kampen!


Om än jag klagar, är jag inte vanmäktig;

jag kämpar för återförening så länge jag lever.


Jag vandrar vägen fram; skulle mina steg vara matta?

Det är rätt att jag är kraftlös, men jag kommer fram.


Jag färdas över berg och vildmark och stäpp;

jag kommer till sommarvisitet och paradisets trädgård.


Jag kommer för att omfamna min älskade;

jag kommer för att röja undan hindren i min väg.


Jag kommer för att känna det kurdiska bergslandets bris;

jag kommer för att stjäla frukt om natten i kurdiska trädgårdar.


Jag kommer, och då krossar jag vinbägaren;

den söta kyssen utplånar vinets smak.


Jag kommer, och räds ej taggtrådsstängslen;

det skall alltid vara änglarna som segrar och djinnerna som förlorar.


Så länge jag har ljus i mina ögon och kraft i mina ben:

jag kommer och kommer och kommer och kommer och kommer.


Jag kommer så länge jag har styrka, tanke och förnuft;

om jag faller, må ni och Kurdistan leva!


Hêmin, 1974.

Annonser

Demokrati duger inte längre

democrati

Det värsta med demokrati är att det inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter. Vad innebär det när Donald Trump, Recep Tayyip Erdoğan eller Sverigedemokraterna väljs?

Vi kan och bör gå ett steg längre vad gäller samhällsutvecklingen. Då tänker jag på att demokrati egentligen är överskattat. Det är ett styrelseskick som uppfanns för sisådär 2300 år sen. Har vi någon gång reflekterat kring varför vi har utvecklats på alla plan sedan 2300 år men klamrar oss alltjämt fast vid demokrati?

I västvärlden är demokrati heligt. Och Winston Churchill sa ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Det må vara sant, men varför uppfinner vi inget bättre?

Det värsta med demokrati är att det inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter. Någon kanske höjer på ögonbrynen men här nedan ger jag tre exempel på det:

Exempel 1: I samhället X bor 10 000 personer och 9 000 av dem röstar för att slänga ut 4 flyktingfamiljer.

Exempel 2: Landet Y går till folkomröstning om att införa dödsstraff. 51 procent röstar ja och man inför dödsstraff.

Exempel 3: Tio personer sitter vid ett bord och nio av dem röstar för att tortera den tionde.

Samtliga fall var i enlighet med demokratiska principer men var de humana?  Naturligtvis inte.

”Demokrati uppstår när man eftersträvar alla medborgares frihet och jämlikhet och tar hänsyn till deras antal men inte till deras art”, sa Aristoteles. ”En demokrati kan inte existera utan bestämda regler. Frihet betyder inte att man får köra på fel sida av gatan”, sa Indira Gandhi.

Så när dessa demokratins regler sätts ur spel uppstår majoritetstyranni eftersom personen folket har valt styr och ställer hejvilt. Det var precis vad som hände när Adolf Hitler kom till makten och vad som sker i Turkiet med Recep Tayyip Erdoğan på tronen. Samma sak skulle kunna hända i Sverige om SD går från 20 procent av rösterna till 30–40 procent eller i USA om Donald Trump vinner valet.

Maktgalna, rasistiska, fascistiska och despotiska ledare kommer till makten tack vare demokrati.

Så vad bör göras? Vi måste antingen uppfinna ett nytt statsskick eller modifiera demokratin. Om vi väljer det senare nämnda så bör demokratiska beslut i regel prövas mot FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter i en särskild institution. Denna institution skulle kunna bestå av experter inom olika juridiska såväl som samhällsvetenskapliga områden. Institutionen måste dessutom vara överordnad demokratiska beslut. Därmed bör demokratiska beslut som direkt eller indirekt berör individer måste prövas i denna institution innan de verkställs. Därför att vissa rättigheter så som rätten till ett liv, rätten till ett arbete, rätten till ett boende och inte minst rätten till sitt modersmål till exempel är medfödda rättigheter och kan inte röstas bort.  Därför får de inte heller bli föremål för folkomröstningar och demokrati.

Brev av Farzad Kamangar


Underbart vackert brev från Farzad Kamangar från Sine som avrättades den 9 maj 2010 tillsammans med fyra andra, genom hängning i Iran, med ”Fiendeskap mot Gud” som brottsrubricering. Brevet skriver han till de skolbarn som han var lärare för och som han lärde ut att skriva på kurdiska till, översatt till engelska. 


”Babe aw deda 


Hello children… I miss you all. I pass my days and nights here singing songs of life while filled with your sweet memories.


Every day I greet the sun rather than you, but I get up every morning with you, while behind these tall walls, I laugh and sleep with your memories. Sometimes I’m filled with nostalgia. I wish it was possible to forget everything- just like how we used to on our return from a school trip when we washed away the dust of our tiredness with the clear water of a river in a small village.


I wish it was possible… I wish it was possible to lend our ears to the “sound of water” and our body to the caress of flowers, as we set up our class sessions in the midst of nature’s beautiful symphony.


I wish we could leave our math books with all its problems under a rock, because when “father does not have any bread to offer at the table” (1) what difference does it make if Pi equals 3.14 or 100.14?


We longed for a different Newroz that would bring a pair of new shoes, a nice outfit, and a tablecloth full of sweets and candies to us all.


I wish it was possible to revise once again our Kurdish alphabet in secret, away from the furious glance of the school president. I wish it was possible to sing poems and songs for each other in our native language and hold each others hands and continuously dance.


It is such a pity that in our land our dreams and wishes are covered by the dust of forgetfulness much earlier than a simple portrait would. I wish I could once again become one with the first year elementary school girls; the same girls I know in a few years will secretly write in their diary, “I wish I was never born a girl.”


I know you have grown up and will get married, but for me you remain the same pure angels who still bear the kiss of Ahura Mazda (2) on your beautiful eyes. Who knows, perhaps if you angels were not born in such poverty and pain, you could now be collecting signatures for the One Million Signatures campaign. Or, if you were not born in this corner of “God’s forgotten land,” you would not be forced to say farewell to school at 13 years with tearful eyes, under the “white lace of womanhood,” (3) to fully experience the “second gender’s bitter story” (4).


Girls of the land of Ahura, tomorrow, when you will be picking flowers in the valleys to make crowns for your children, tell them about all the pureness and the happiness of your childhood.


Boys of the land of the sun, I know you cannot sit, sing, and laugh with your classmates anymore, because after the sadness of growing to become men, you have to face the grief of having to “earn bread”. Remember to not turn your backs on your poems, songs, Leyla’s, and dreams. Teach your children to be children of “poems and rain” of their land; for the present and tomorrow.


I leave you to the wind and to the sun so that, in the near future, you will sing lessons of love and sincerity to our land.


Your childhood friend, playmate, and teacher,


Farzad Kamangar

– Rajai Shahr Prison, Karaj

February 28, 2008


1) ”Babe aw deda” or ”Father gives water” is one of the first sentences you learn in Sorani Kurdish, since it is so simple to write.

2) Ahura Mazda is God in the pre-Islamic religion of Zoroastrianism.

3) ”The white lace of womanhood” is the piece of cloth used traditionally within Islam to prove that a girl ”bleeds” during her first night with her husband.

4) ”The Second Gender” (French: Le Deuxième Sexe) is a 1949 book by the French existentialist Simone de Beauvoir. One of her best-known books, it deals with the treatment of women throughout history and is often regarded as a major work of feminist philosophy and the starting point of second-wave feminism. A book that had a huge impact on Farzad’s beliefs regarding women’s rights.


Reposted from Zhian Ziadat