Kurdistan, mitt sköna land

​Kurdistan, mitt sköna land!

Min son! Min familj! Min fädernetrakt!


O ni som jag aldrig glömmer,

såg ni mig nu, skulle ni då känna mig?


Dagarna har malt mig som såpört,

den kurdiska sjukan har tagit all kraft och förmåga.


Jag har blivit en gycklare; nu driver med mig

den pyssling som förr darrade inför mig.


O kamrater, o ni kära i hemlandet!

O broder och stridskamrater mitt i kampen!


Om än jag klagar, är jag inte vanmäktig;

jag kämpar för återförening så länge jag lever.


Jag vandrar vägen fram; skulle mina steg vara matta?

Det är rätt att jag är kraftlös, men jag kommer fram.


Jag färdas över berg och vildmark och stäpp;

jag kommer till sommarvisitet och paradisets trädgård.


Jag kommer för att omfamna min älskade;

jag kommer för att röja undan hindren i min väg.


Jag kommer för att känna det kurdiska bergslandets bris;

jag kommer för att stjäla frukt om natten i kurdiska trädgårdar.


Jag kommer, och då krossar jag vinbägaren;

den söta kyssen utplånar vinets smak.


Jag kommer, och räds ej taggtrådsstängslen;

det skall alltid vara änglarna som segrar och djinnerna som förlorar.


Så länge jag har ljus i mina ögon och kraft i mina ben:

jag kommer och kommer och kommer och kommer och kommer.


Jag kommer så länge jag har styrka, tanke och förnuft;

om jag faller, må ni och Kurdistan leva!


Hêmin, 1974.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s