Turkiet fängslar demokratin

I det senaste valet i Turkiet fick pro-kurdiska HDP 13,1 procent av rösterna och blev därmed det tredje största partiet i landet (13,1 % av väljarna innebär 6,9 miljoner röster vilket är ungefär lika många som hela Sveriges röstberättigade). Det förhindrade Erdogan från att bilda regering på egen hand. Han startade därför ett krig mot kurder för att sätta landet i kaos för att stärka sin egen makt. Detta var nödvändigt eftersom ”hot mot landets säkerhet” traditionellt stärker nationen. Kriget i kombination med diverse valfusk resulterade i att AKP fick 49,5 % av rösterna i omvalet fem månader senare. Det räckte gott och väl för att säkra AKP:s  position.


Erdogans ämbetsperiod hade dock gått ut men det stoppade inte maktlystne tyrannen från att agera PM när han i själva verket vad president. Enligt Turkiets konstitution är en presidents uppgift att övervaka regeringen och konstitutionen utan att propagera för något politiskt parti. Men Erdogans bröt kontinuerligt mot denna lag när han dagligen och ihärdigt både talade emot oppositionella partier och propagerade för AKP under hans tal på gator och torg. Inget åtal har väckts mot han ännu. 

I ett senare skede uppvisade valresultat tydligt hans brutala nederlag i de kurdiska städerna. HDP fick överväldigande majoritet i 12 provinser och i 68 distrikt med siffror mellan 54 % procent till 95 %. Kriget som hade startats efter ordinarievalet riktade sig just mot flera av dessa distrikt där HDP hade vunnit överlägset. I staden Şirnex till exempel hade HDP fått hela 85,35 % av rösterna- den staden existerar inte längre och vi har lagt ett nytt ord i vår vokabulär- nämligen infrastrukturellrensning! Liknande scener och mönster återfinns i flera andra städer och samtliga är samhällen där merparten av befolkningen är kurder som har röstat bort AKP. Kriget har nu pågått i princip sedan valet 2015. Det finns inga exakta uppgifter om hur många hus har raserats av Erdogans bomber men det finns officiella siffror över hur många som har dödats. Erdogan själv uppgav att den siffran är 7600 personer, det bör klassas som folkmord. Därtill drevs 300 000 människor på flykt från sina hem,enligt IHD och det bör klassas som etnisk rensning. Det här var turkiska statens brutala kollektiva bestraffning i modern tid mot de väljare som valde HDP före AKP. 

Under tiden pågick trolldomsprocesserna mot journalister, författare, politiker, MR-aktivister och andra intellektuella för fullt. Ett misslyckat kuppförsök under sommaren 2016 gav mer bränsle åt Erdogans härskarpsykos. Med hjälp av de undantagslagar som infördes efter det misslyckade kuppförsöket stängdes 15 universitet ner, 139 pressorgan likaså, 11 500 lärare sparkades, åtskilliga poliser, militärer, åklagare och domare sparkades. 7500 vårdpersonal sparkades också från sina jobb nyligen. Men det värsta hade inte inträffat än. Samtliga folkvalda kommunfullmäktige i de kurdiska städerna avsattes och ersattes med Erdogans egna byråkrater. När vi trodde att kulmen var nådd kom nästa chock igår. Ordföranden för HDP, Selahattin Demirtas och Figen Yuksekdag, tillsammans med nio andra parlamentariker greps i koordinerade tillslag och under hot om våld. Det finns också en arresteringsorder på samtliga 59 parlamentariker som tillhör HDP och HDP som parti är nu bannlyst. Sammantaget är hela denna process ett kallblodigt mord på demokratin och människoliv och ett fullständigt vansinne för att tillintetgöra de mänskliga värderingarna. 

EU, FN och USA måste därför fördöma denna utveckling men än viktigare bör dessa parter ta till olika krafttag för att bokstavligen tvinga Turkiet till att antingen släppa alla fängslade och erkänna kurdernas rätt till mänskliga och demokratiska rättigheter med allt vad det innebär eller att omvärlden med FN:s överseende och i en koordinerad militärintervention invaderar Turkiet. Därför att som det ser ut nu tycks en humanitär militärintervention vara det sista hoppet att tillgå. 6,9 miljoner människors folkvilja sitter bakom lås och bom nu. Fascismen får inte segra! 

Annonser