Kurdiska namn

barn

  • Navên mêra (male)

  • Afer

  • Agah
  • Agir
  • Agirî
  • Ajar
  • Ajeng
  • Ajîyan
  • Akam
  • Alan
  • Alaz
  • Alber
  • Aldar
  • Alîshêr
  • Alvan
  • Amanc
  • Amed
  • Amojger
  • Apo
  • Aram
  • Aran
  • Aras
  • Araz
  • Ardan
  • Ardelan
  • Ardî
  • Ardil
  • Arêz
  • Arî
  • Arjan
  • Armanc
  • Artûsh
  • Arûn
  • Aryan
  • Ashît
  • Ashtî
  • Aso
  • Avan
  • Avdar
  • Avshîn
  • Avzêl
  • Aza
  • Azad
  • Azî
  • Azwer
  • Azwîn
  • Babîr
  • Babûr
  • BaÇîn
  • Bad
  • Badil
  • Bafel
  • Bager
  • Bagir
  • Bagok
  • Baha
  • Bahoz
  • Bajen
  • Bala
  • Baldar
  • Banî
  • Baram
  • Baran
  • Barav
  • Baresh
  • Barî
  • Barnas
  • Barsaz
  • Barzan
  • Basam
  • Bashîn
  • Bawan
  • Bawer
  • Baxewan
  • Baxteran
  • Bayîz
  • Baz
  • Bazan
  • Bazean
  • Bazhat
  • Bazî
  • Bazîn
  • Bazît
  • Baziyan
  • Bêbak
  • Bêdad
  • Bêdar
  • Bedirxan
  • Bedran
  • Behî
  • Behmen
  • Behram
  • Behremend
  • Behwan
  • Bêjen
  • Bêjewan
  • Bejno
  • Bêkend
  • Bêkes
  • Bêlan
  • Belên
  • Bêmal
  • Bendewar
  • Bendî
  • Bendo
  • Bênewa
  • Beng
  • Bengîn
  • Berbest
  • Berdan
  • Berfan
  • Bêrîvan
  • Berjan
  • Berkar
  • Berken
  • Bernas
  • Beroj
  • Berpa
  • Berpal
  • Bertal
  • Bertan
  • Bêrtî
  • Berwan
  • Berwar
  • Berxo
  • Berxwedan
  • Berz
  • Berzan
  • Berzenc
  • Berzend
  • Besam
  • Bêsaran
  • Beshat
  • Bestî
  • Bêwar
  • Bextewar
  • Bextîyar
  • Beyanî
  • Beyar
  • Bijar
  • Bijûn
  • Bijwên
  • Binar
  • Binav
  • Binyat
  • Biradost
  • Biram
  • Bîrdar
  • Bîrhat
  • Birîndar
  • Birsa
  • Birûsk
  • Biyan
  • Bizan
  • Boran
  • Botan
  • Bozan
  • Bozo
  • Bûban
  • Cango
  • Cano
  • Canso
  • Cejnî
  • Çekan
  • Çekdar
  • Çeko
  • Çeleng
  • Cembelî
  • Çêner
  • Cengî
  • Cengo
  • Çetîn
  • Çeto
  • Chekrî
  • Choman
  • Cîgerxwîn
  • Cîhan
  • Çildar
  • Cindî
  • Çira
  • Çirîsk
  • Ciwan
  • Çîya
  • Coban
  • Comerd
  • Cotkar
  • Cotyar
  • Cûdî
  • Daban
  • Dadyar
  • Dager
  • Dal
  • Dalgerd
  • Daner
  • Dara
  • Daran
  • Darko
  • Dêber
  • Delîl
  • Deloxan
  • Dengdar
  • Dengir
  • Deno
  • Deran
  • Derav
  • Derbest
  • Dêrik
  • Dersîm
  • Devîn
  • Dewran
  • Deza
  • Dîdem
  • Dijwar
  • Dilawer
  • Dilbirîn
  • Dilciwan
  • Dildar
  • Dilêr
  • Dilez
  • Dilger
  • Dilgesh
  • Diljen
  • Dilo
  • Dilodîn
  • Dilshad
  • Dîmen
  • Dirbas
  • Dirbaz
  • Diyadîn
  • Diyako
  • Dîyar
  • Dîyarî
  • Egîd
  • Egît
  • Elind
  • Elwand
  • Endam
  • Erdahan
  • Erdalan
  • Erdem
  • Erez
  • Êrîsh
  • Espar
  • Evîndar
  • Eyaz
  • Felat
  • Ferat
  • Ferhat
  • Ferman
  • Fero
  • Ferzende
  • Filît
  • Firat
  • Firya
  • Gare
  • Gazîn
  • Gerdî
  • Gerdîn
  • Gerdûn
  • Gernas
  • Goran
  • Hana
  • Hawar
  • Hawrê
  • Hayîdar
  • Hebûn
  • Hêja
  • Hejar
  • Hekar
  • Herdem
  • Hesgir
  • Heval
  • Hevgîn
  • Hevind
  • Hewar
  • Hewreman
  • Hezo
  • Hindirîn
  • Hishyar
  • Hîva
  • Huner
  • Hunermend
  • Jan
  • Jêhat
  • Jîndar
  • Jîr
  • Kajaw
  • Kajîn
  • Kalî
  • Kanewar
  • Kanîwar
  • Kardo
  • Kardox
  • Karmend
  • Karwan
  • Karzan
  • Kawa
  • Kejo
  • Kendal
  • Kesra
  • Kevîn
  • Keya
  • Keyo
  • Koban
  • KoÇber
  • KoÇer
  • Kocero
  • Kosret
  • Kotan
  • Kovan
  • Koyo
  • Kurdo
  • Laser
  • Lawîn
  • Lêzan
  • Lezgîn
  • Lolan
  • Loran
  • Malek
  • Mamko
  • Mamo
  • Mêhvan
  • Mem
  • Merdan
  • Merdcan
  • Merdo
  • Mêrgewer
  • Merjîn
  • Mertal
  • Merwan
  • Mêrxas
  • Mezdar
  • Mîr
  • Mirad
  • Mîran
  • Miraz
  • Mîrhem
  • Mîrko
  • Mîro
  • Mîrsaz
  • Mîrza
  • Mûnzur
  • Nalî
  • Nalîn
  • Narî
  • Nasraw
  • Navda
  • Navdar
  • Navîn
  • Navzad
  • NêÇîrvan
  • Nemird
  • Nenas
  • Neshwan
  • Newaf
  • Newroz
  • Newzad
  • Nezar
  • Nîbar
  • Nijdar
  • Nîwan
  • Noyan
  • Nûhat
  • Olvan
  • Ozan
  • Paldar
  • Pale
  • Palewan
  • Palîn
  • Parêz
  • Payan
  • Payedar
  • Pejan
  • Pelweþan
  • Perwer
  • Pesar
  • Peyman
  • Pîro
  • Pola
  • Polan
  • Ragir
  • Rajan
  • Raman
  • Ramîn
  • Rangar
  • Rêbaz
  • Rêbend
  • Rêber
  • Rebwar
  • Rêdan
  • Rêdî
  • Rêdûr
  • Rehshan
  • Rêkan
  • Rêkewt
  • Rênas
  • Rengo
  • Reshwan
  • Reşo
  • Rêving
  • Rewan
  • Rewanshêr
  • Rewez
  • Rewîn
  • Rêzan
  • Rindo
  • Ristem
  • Rizgan
  • Rizgar
  • Rizvan
  • Robin
  • Rociwan
  • Roder
  • Rodî
  • Rohan
  • Rohat
  • Rojan
  • Rojat
  • Rojbar
  • Rojdar
  • Rojen
  • Rojêr
  • Rojhat
  • Rojhilat
  • Rojxan
  • Rojyar
  • Ronas
  • Ronî
  • Roshan
  • Rostem
  • Rotinda
  • Rozerya
  • Rûbar
  • Rûmet
  • Rûpak
  • Rûşen
  • Rûshen
  • Sahan
  • Sahîn
  • Salar
  • Saman
  • Sefîn
  • Sefkan
  • Şemer
  • Semîr
  • Senger
  • Seraza
  • Serbaz
  • Serbest
  • Serbilind
  • Sercan
  • Serdar
  • Serdesht
  • Serfiraz
  • Serger
  • Sergewaz
  • Serhed
  • Serheng
  • Serhildan
  • Serhing
  • Serîyas
  • Serkan
  • Serkar
  • Serkeft
  • Sermend
  • Sêro
  • Sertac
  • Sertan
  • Sertav
  • Sertîf
  • Sertîp
  • Şervan
  • Serwer
  • Serxan
  • Serxwebûn
  • Şêrzat
  • Şevhat
  • Seywan
  • Shabal
  • Shad
  • Shadman
  • Shamal
  • Shawgar
  • Shaxan
  • Shemal
  • Sherefxan
  • Shêrko
  • Shervan
  • Shevder
  • Shînwar
  • Shivan
  • Shoreþ
  • Sîdar
  • Sîmurg
  • Sîpan
  • Şîrvan
  • Şivan
  • Siwar
  • Sîyahposh
  • Sîyamend
  • Sîyar
  • Sodir
  • Soran
  • Sorav
  • Şoreş
  • Sozdar
  • Suran
  • Tajdîn
  • Teyran
  • Tîrêj
  • Tîrvan
  • Tofan
  • Vejen
  • Vîndar
  • Warhêl
  • Welat
  • Werzan
  • Xanemîr
  • Xebat
  • Xelat
  • Xemgîn
  • Xerdel
  • Xerîb
  • Xerzan
  • Xeto
  • Xeyder
  • Xizan
  • Xorto
  • Xozat
  • Xweser
  • Xweshnav
  • Yadgar
  • Yezdanshêr
  • Zagros
  • Zal
  • Zana
  • Zanyar
  • Zar
  • Zarav
  • Zargo
  • Zarî
  • Zaxo
  • Zêdan
  • Zêmar
  • Zend
  • Zendîn
  • Zendo
  • Zengî
  • Zerdesht
  • Zerdî
  • Zerdo
  • Zêrevan
  • Zêwer
  • Zeyra
  • Zinar
  • Zîver
  • Zoran
  • Zorav
  • Zoro
  • Zûhat

Navên jina (female)

  • Adan
  • Adar
  • Agirîn
  • Aheng
  • Ajda
  • Ajîn
  • Ajna
  • Ajvan
  • Akrê
  • Alîn
  • Amîda
  • Ara
  • Arda
  • Arîman
  • Arîn
  • Arjen
  • Arjîn
  • Arto
  • Arya
  • Asmîn
  • Asrîn
  • Astan
  • Avashîn
  • Avesta
  • Avîn
  • Avjîn
  • Avzen
  • Awaz
  • Axîn
  • Azîn
  • Azû
  • Bada
  • Balen
  • Baneshîn
  • Barûve
  • Bazê
  • Bazer
  • Bedew
  • Bedewcan
  • Bejna
  • Bejnê
  • Belalûk
  • BelÇîm
  • Belîban
  • Bêlîm
  • Bênaz
  • Bendan
  • Bendewa
  • Berbang
  • BerÇem
  • Berdil
  • Berfê
  • Berfîn
  • Berfo
  • Berî
  • Berîn
  • Berje
  • Berma
  • Bermal
  • Bermalî
  • Bersîn
  • Bervî
  • Berxê
  • Berzê
  • Besê
  • Besme
  • Besna
  • Betul
  • Beyan
  • Beybûn
  • Beysos
  • Bezma
  • Bihar
  • Bihisht
  • Bijarde
  • Bijew
  • Bijya
  • Bînahî
  • Binevsh
  • Birca
  • Birwa
  • Bishkuj
  • Biwar
  • Biþeng
  • Bushra
  • Can
  • Canê
  • Çavgesh
  • Cavresh
  • Cejno
  • Çelîcan
  • Çeman
  • Chawan
  • Cicek
  • Çîmen
  • Çinar
  • Ciwancan
  • Ciwannaz
  • Daliya
  • Darîn
  • Dariya
  • Dariyan
  • Delal
  • Delyana
  • Demen
  • Demgul
  • Derman
  • Derya
  • Desmal
  • Devken
  • Dîana
  • Dîcle
  • Dîdar
  • Dihok
  • Dila
  • Dîlan
  • Dilara
  • Dilawaz
  • Dilba
  • Dilbaz
  • Dilber
  • Dilcan
  • Dilda
  • Dilevîn
  • Dîlîn
  • Dilkanî
  • Dilmest
  • Dilnaz
  • Dilnîgar
  • Dilocan
  • Dîlok
  • Dilorîn
  • Dilovan
  • Dilovîn
  • Dilpak
  • Dilsha
  • Dilshên
  • Dilshîyar
  • Dilsoz
  • Dilvan
  • Dilvîn
  • Dilxwaz
  • Dilxwesh
  • Dilyar
  • Dîwan
  • Edgar
  • Elegez
  • Ernewaz
  • Erzen
  • Erzo
  • Esmer
  • Esmercan
  • Esmerxan
  • Esrîn
  • Êtûn
  • Evîn
  • Evser
  • Ewrîn
  • Ezcan
  • Ezîn
  • Ezmîra
  • Felek
  • Ferashîn
  • Ferzê
  • Fîdan
  • Firyal
  • Gelawêj
  • Gerdan
  • Gerdengaz
  • Gesha
  • Geshîn
  • Gever
  • Gewher
  • Gewrê
  • Gilala
  • Gilêne
  • Gilyaz
  • Girav
  • Gizing
  • Govend
  • Guhar
  • Gul
  • Gulal
  • Gulan
  • Gulasor
  • Gulav
  • Gulavî
  • Gulbanû
  • Gulbaran
  • Gulbarîn
  • Gulbawan
  • Gulbax
  • Gulbeden
  • Gulbejin
  • Gulbend
  • Gulberîn
  • Gulberoj
  • Gulbeser
  • Gulbest
  • Gulbihar
  • Gulbîn
  • Gulcan
  • GulÇîn
  • Gulda
  • Guldar
  • Gulê
  • Gulfirosh
  • Gulîn
  • Gulîshah
  • Gulistan
  • Gulîzar
  • Gulîzer
  • Gulnav
  • Gulnaz
  • Gulnîshan
  • Gulperî
  • Gulreng
  • Gulroj
  • Gulsha
  • Gulshên
  • Gulshêrîn
  • Gulshîn
  • Gulsînem
  • Gulsor
  • Gulveda
  • Gulxatûn
  • Gulxwesh
  • Gulzar
  • Gulzara
  • Gulzerîn
  • Handan
  • Havîn
  • Hedar
  • Hejîn
  • Helbest
  • Hêlîn
  • Hemildar
  • Hermîn
  • Héstan
  • Hetaw
  • Hevdem
  • Hevdil
  • Hêvî
  • Hevîn
  • Hevjîn
  • Hevnaz
  • Hevnîyaz
  • Heyv
  • Hezî
  • Hilbîn
  • Hilvan
  • Hinar
  • Hîvan
  • Hogir
  • Jêla
  • Jêlî
  • Jeliya
  • Jêlyan
  • Jîman
  • Jîn
  • Jînewer
  • Kaja
  • Kale
  • Kanî
  • Kanîmal
  • Kanyaw
  • Karîbar
  • Karîn
  • Kejal
  • Kejaw
  • Kejê
  • Kejel
  • Keser
  • Kesrewan
  • Kewê
  • Kewer
  • Keyna
  • Keyxan
  • Kezîban
  • Kezîzer
  • Kilda
  • Koze
  • Kubar
  • Kulîlk
  • Kurdistan
  • Lalan
  • Lale
  • Lalebend
  • Laleş
  • Lana
  • Lara
  • Lerzan
  • Lêvken
  • Leyna
  • Lezîn
  • Lîloz
  • Lînda
  • Lorîcan
  • Lorîn
  • Mahabad
  • Malîn
  • Marya
  • Medya
  • Mêhrî
  • Melî
  • Melîsa
  • Melîzar
  • Menal
  • Menan
  • Mendê
  • Mercan
  • Mêrdîn
  • Merîvan
  • Mestan
  • Meyfrosh
  • Meyr
  • Mîdya
  • Mîhrîcan
  • Milan
  • Mîna
  • Mirarî
  • Mircan
  • Mizgîn
  • Morî
  • Narîn
  • Narinc
  • Navbihar
  • Navnaz
  • Navrez
  • Naza
  • Nazdar
  • Nazê
  • Nazenîn
  • Nazgul
  • Nazîcan
  • Nazik
  • Nazîre
  • Nefel
  • Nemal
  • Nêrgiz
  • Nerîman
  • Nermîn
  • Nesrîn
  • Nevîn
  • Newa
  • Newal
  • Nîdar
  • Nîgar
  • Nîlufer
  • Nîshtîman
  • Nivîn
  • Novîn
  • Nûcan
  • Nûcîhan
  • Nûdem
  • Nûjen
  • Nûjîn
  • Nûpelda
  • Nûroj
  • Nûsha
  • Nûshîn
  • Pakdil
  • Pakjîn
  • Palorî
  • Pejna
  • Pelda
  • Pelek
  • Pelîn
  • Pelshîn
  • Pergul
  • Perî
  • Perînaz
  • Perîxan
  • Perwîn
  • Peyda
  • Pirjîn
  • Pirnaz
  • Pîroz
  • Porsor
  • Qade
  • Qumrî
  • Ranya
  • Rejan
  • Rejnê
  • Rejyan
  • Rengîn
  • Rêrast
  • Revîn
  • Rêzîn
  • Rihan
  • Rind
  • Rindê
  • Rizan
  • Roberîn
  • Rodîcan
  • Rodîn
  • Roger
  • Roj
  • Rojarya
  • Rojbîn
  • Rojda
  • Rojdî
  • Rojgul
  • Rojîn
  • Rona
  • Ronahî
  • Ronak
  • Rondik
  • Ronûda
  • Roşa
  • Roya
  • Roza
  • Rozerî
  • Rozerîn
  • Roþna
  • Rûgesh
  • Rûken
  • Rûkîye
  • Rûnerm
  • Rûpelda
  • Sêgul
  • Semîyan
  • Şênay
  • Senem
  • Şêngul
  • Seran
  • Serav
  • Serdil
  • Sergul
  • Serpîl
  • Serwet
  • Seryal
  • Şevîn
  • Sewîn
  • Sewza
  • Seyran
  • Shadan
  • Shagul
  • Shahnaz
  • Shamîran
  • Shana
  • Shanaz
  • Shaneshîn
  • Shaxê
  • Shayan
  • Shêne
  • Shengal
  • Shengî
  • Shengîn
  • Shêran
  • Shêrîn
  • Shermîn
  • Shêrzad
  • Sheval
  • Shevîn
  • Shewran
  • Sheyda
  • Shîlan
  • Shoresh
  • Shoxan
  • Sîbel
  • Sîber
  • Şîlan
  • Silîva
  • Sîmal
  • Sîmar
  • Sinaya
  • Sindis
  • Sînem
  • Sîpel
  • Sitî
  • Solîn
  • Sorgul
  • Sosin
  • Spêda
  • Stan
  • Star
  • Stêrk
  • Tajev
  • Têlîcan
  • Temo
  • Tîjda
  • Vejan
  • Vejîn
  • Vîn
  • Waja
  • Weshîn
  • Xasgul
  • Xatûn
  • Xavîn
  • Xemshîn
  • Xeyal
  • Xwezî
  • Yana
  • Yardil
  • Yargul
  • Yekber
  • Yekbûn
  • Yekcan
  • Yekmal
  • Yekser
  • Yekta
  • Yezda
  • Zanya
  • Zara
  • Zarîn
  • Zavil
  • Zaxê
  • Zêbaze
  • Zelal
  • Zêlê
  • Zelîn
  • Zelx
  • Zendê
  • Zera
  • Zeran
  • Zerda
  • Zêrê
  • Zerî
  • Zerîfe
  • Zerîn
  • Zerya
  • Zevîn
  • Zêwê
  • Zey
  • Zeycan
  • Zeynê
  • Zîlan
  • Zilxê
  • Zîn
  • Zînê
  • Zirav
  • Zîvan
  • Zozan
Annonser

Är islam fascistisk?

Jag är faktiskt troende. Gud har dock utrustad mig och oss människor med förnuft. Då undrar jag om den heliga religionens fundament riskerar att skakas från grunden om jag använder mig av detta sunda förnuft? Jag måste därför testa och ställa frågan om islam är fascistisk¿ Varför? Därför att samtliga muslimska länder är emot en kurdisk stat och varje organiserad kurdisk frihetsrörelse har bemötts med våld och förtryck från muslimska regeringar och folk. Ett återkommande argument för det är att vi alla är muslimer och bör leva tillsammans men att kurder sår split bland muslimer eftersom kurder vill skapa en helt egen stat! Om araber inte hade 22 och om turkar inte hade sju separata stater så hade jag köpt det argumentet. Vidare för att detta argument ska vara någorlunda godtagbart bör samtliga muslimska länder säga upp sina gränser och gå ihop till ett enda stor muslimsk land. Men de håller och vördar om sina gränser, om sina flaggor och om andra symbolik för respektive nation lika hård (om inte hårdare) som de håller i koranen och vördar om Allah och Muhammad.  Men samtidigt massakrerar de andra i syfte att förhindra de från bilda en egen nation. En nation är ju en sammanslutning vars existens erbjuder samma rättigheter och friheter för sitt folk på samma sätt som de som har en nation. Avser inte muslimer att kurder är lika värda och bör ha samma rättigheter och friheter som de?

Med tanke på omständigheterna framstår svaret som ett kristallklart nej. Därför kan inte denna hållning tolkas som inget annat än fascistisk och rasistisk. Kritiker må bemöta det med att vad religion påbjuder och vad människor gör är två helt skilda saker och tillägger att alla inte är såna. Det är då anmärkningsvärt att det aldrig funnits en muslimsk nation/rike/land som tydligt visat tolerans gentemot kurdiska nationsbygget eller respekt för det kurdiska folket. Att inte ett enda av de 22 arabiska länderna är för en kurdisk nation. Det är lika förbluffande att kurder uppfattas som de andra judarna i MÖ av araber som utgör islams ursprung. Och att de av den anledningen har förtryckt och massakrerat kurder under hela historiens gång! Vad är det för fel på judarna är nästa fråga? Varför vill muslimer förinta även judarna? Varför kan inte muslimer i allmänhet acceptera och tolerera att det finns andra gudaläror och andra etniciteter med andra språk, värderingar och traditioner? Varför måste denna respekt, tolerans och acceptans serveras enbart för muslimer? Varför måste de kriga mot de som inte tycker som de själva?

Mor pratade om Xude (uttalas= skjude..kurdiska ordet för Gud) och minnen från barndomen påminner om en god och snäll Gud och profet. Men den verklighet vi erfarit är något helt annat. Därför är det svårt att hitta en bra balans mellan den verklighet vi upplever och det gudomliga.

Idag är det muslimernas offerhögtid vilket vi i varierande grader har firat sedan barndomen. Jag låter bli det denna gång. Det finns absolut inget att fira när den muslimska världen är i färd med att förinta mitt folk. Gud borde påbjuda att var man befriar en annan en gång om året istället för att offra ett djur, det är synd om djuren också. Då hade vi sannolikt haft en bättre värld idag.
#FreeKurdistan #islam

Brev av Farzad Kamangar


Underbart vackert brev från Farzad Kamangar från Sine som avrättades den 9 maj 2010 tillsammans med fyra andra, genom hängning i Iran, med ”Fiendeskap mot Gud” som brottsrubricering. Brevet skriver han till de skolbarn som han var lärare för och som han lärde ut att skriva på kurdiska till, översatt till engelska. 


”Babe aw deda 


Hello children… I miss you all. I pass my days and nights here singing songs of life while filled with your sweet memories.


Every day I greet the sun rather than you, but I get up every morning with you, while behind these tall walls, I laugh and sleep with your memories. Sometimes I’m filled with nostalgia. I wish it was possible to forget everything- just like how we used to on our return from a school trip when we washed away the dust of our tiredness with the clear water of a river in a small village.


I wish it was possible… I wish it was possible to lend our ears to the “sound of water” and our body to the caress of flowers, as we set up our class sessions in the midst of nature’s beautiful symphony.


I wish we could leave our math books with all its problems under a rock, because when “father does not have any bread to offer at the table” (1) what difference does it make if Pi equals 3.14 or 100.14?


We longed for a different Newroz that would bring a pair of new shoes, a nice outfit, and a tablecloth full of sweets and candies to us all.


I wish it was possible to revise once again our Kurdish alphabet in secret, away from the furious glance of the school president. I wish it was possible to sing poems and songs for each other in our native language and hold each others hands and continuously dance.


It is such a pity that in our land our dreams and wishes are covered by the dust of forgetfulness much earlier than a simple portrait would. I wish I could once again become one with the first year elementary school girls; the same girls I know in a few years will secretly write in their diary, “I wish I was never born a girl.”


I know you have grown up and will get married, but for me you remain the same pure angels who still bear the kiss of Ahura Mazda (2) on your beautiful eyes. Who knows, perhaps if you angels were not born in such poverty and pain, you could now be collecting signatures for the One Million Signatures campaign. Or, if you were not born in this corner of “God’s forgotten land,” you would not be forced to say farewell to school at 13 years with tearful eyes, under the “white lace of womanhood,” (3) to fully experience the “second gender’s bitter story” (4).


Girls of the land of Ahura, tomorrow, when you will be picking flowers in the valleys to make crowns for your children, tell them about all the pureness and the happiness of your childhood.


Boys of the land of the sun, I know you cannot sit, sing, and laugh with your classmates anymore, because after the sadness of growing to become men, you have to face the grief of having to “earn bread”. Remember to not turn your backs on your poems, songs, Leyla’s, and dreams. Teach your children to be children of “poems and rain” of their land; for the present and tomorrow.


I leave you to the wind and to the sun so that, in the near future, you will sing lessons of love and sincerity to our land.


Your childhood friend, playmate, and teacher,


Farzad Kamangar

– Rajai Shahr Prison, Karaj

February 28, 2008


1) ”Babe aw deda” or ”Father gives water” is one of the first sentences you learn in Sorani Kurdish, since it is so simple to write.

2) Ahura Mazda is God in the pre-Islamic religion of Zoroastrianism.

3) ”The white lace of womanhood” is the piece of cloth used traditionally within Islam to prove that a girl ”bleeds” during her first night with her husband.

4) ”The Second Gender” (French: Le Deuxième Sexe) is a 1949 book by the French existentialist Simone de Beauvoir. One of her best-known books, it deals with the treatment of women throughout history and is often regarded as a major work of feminist philosophy and the starting point of second-wave feminism. A book that had a huge impact on Farzad’s beliefs regarding women’s rights.


Reposted from Zhian Ziadat

Militärkuppen i Turkiet

Med detta inlägg rättar jag samtliga super Turkiet-kännare/experter.


-Erdogan har inte räddat demokratin eftersom det aldrig har funnits någon demokrati i Turkiet.

-Erdogan räddade däremot islamska dynastin han byggt åt sig själv under de senaste 14 åren.

-Det kan aldrig bli tal om en stabil regering för att ”ena landet”. Det kommer aldrig att hända eftersom territoriet Turkiet är byggd på tillhör inte enbart turkar. Testa och ena Tyskland/Frankrike och England till en enda nation med en stabil regering!

-Man måste fråga sig varför sju statskupper/kuppförsök har ägt rum i Turkiets 93 år korta historia? 

-Det finns andra folk som har rätt till en egen stat lika mycket som turkar och som revolterar för denna rätt. Detta skapar naturligtvis oro och instabilitet i landet.

-Kuppmisslyckandet innebär ett definitivt slut på militära kupper i Turkiet framöver eftersom en redan försvagad arme blev än mer splittrad och försvagade sig själv ytterligare genom detta misslyckande nu.

-Vi kommer inte se nån militärkupp framöver.

-Det nya Turkiet har inget med bättre eller sämre demokrati eller mänskliga rättigheter att göra.

-Det första ”gamla” Turkiet d v s det diktatorn Atatürk grundade var byggd på just Ataturks personkult. Hela republiken genomsyrade Ataturk som om han vore en gud. Landet var byggd på sekularism och fascism.

-Det andra ”nya” Turkiet” grundas kring Erdogans personkult som om han vore profet. Sekularism byttes ut mot islamism och radikalism och bakades ihop med Ataturks fascism. 

-Kortfattat gick Turkiet från att vara pest till att bli kolera.


-Slutligen för kurdernas vidkommande har det ingen som helst betydelse om regeringen är vänster, höger eller om landet styrs av en militärjunta. I Turkiet finns det ingen plats för kurder. Av den anledningen är de dömda att förintas om man inte separerar sig.

Chicago och Marco D`Eramos

9789179241643_200x_slakthuset-och-skyskrapan-chicago-en-berattelse-om-var-framtid

Inledning

I denna essä ska jag kortfattat beskriva bokens innehåll. Jag ska också redogöra för hur Chicago gick från att vara en liten by till att bli en stad i miljonklassen på bara några decennier. Därtill hur smältdegeln formades och vad dess konsekvenser blev för samhället ur ett sociologiskt perspektiv. Slutligen tolka Marco D`Eramos budskap och lägga till mitt slutord.

Redogörelse för bokens innehåll

Marco D`Eramo är en italiensk författare men hans bok Slakthuset och Skyskrapan handlar om staden Chicago i USA. I sin bok skildrar författaren Chicagos snabba expansion och de medföljande sociala problemen. Han beskriver utförligt sina visibla intryck av metropolen Chicago. Han skildrar de enorma slakthus i den gamla staden som utgjorde fundamentet för dess utveckling. Och hur en sådan utveckling ledde sedan till bygget av nyare byggkomplex och inte minst skyskrapor, då dessa kännetecknar det moderna amerikanska samhället. Han förklarar framstegens aviga sidor när människor är tillväxtens ingredienser. Om komplikationerna som uppstod mellan olika klasser i smältdegelns Chicago. Och när så blev, parallellt med kapitalismens bieffekter, hur vissa människor avreagerade, radikaliserades eller hamnade utanför och sökte sig t.ex. till Islam som ett alternativ.

Chicago- från by till metropol

Chicago ligger sydväst om Michigansjön och hade blott 350 invånare i början av 1800-talet. Detta förändrades dock drastiskt i och med stora tillströmningar av invandrare från Europa och från andra delar av USA. Chicagos strategiska läge i kombination med industrialiseringen, bygget av järnvägen och de nyanlända invandrarna (som arbetskraft) möjliggjorde en utvecklig av sällan skådad slag. USA:s köttindustri kom att koncentreras här, även fabriker och andra industrier blomstrade och drog ständigt till sig arbetskraft. Det i sin tur ledde till att nya bostäder och stadsdelar uppfördes. Bankerna etablerade sig här och kapitalismen fick flöda fritt. Ofantliga penningsummor bytte ägare. Så vid sekelskiftet hade Chicago blivit en metropol.

Några kända symboler för staden är Willis Tower som är USA:s högsta skyskrapa, världsomfattande hamburgerkedjan Mc Donalds och tecknade filmernas Walt Disney. Chicago är även födelseorten för världskände gangstern Al Capone-den aviga sidan.  

Smältdegelns formande

Miljoner européer immigrerade av olika orsaker till USA under 1800-talet (även innan och efter). Irländare flydde potatispesten, tyskar utvandrade på grund av en misslyckad revolution och dess efterverkningar och judar från Ryssland flydde förföljelse osv. Även polacker, serber, svenskar, italienare, portugiser, greker med flera valde att utvandra till USA och en betydande del av dem hamnade i Chicago. De utgjorde därmed kärnan i smältdegeln författaren beskriver samhället Chicago som. De här människorna som bosatte sig i den nya staden var naturligtvis tvungna att interagera med varandra. Detta skedde dock inte så smidigt eftersom de hade olika bakgrund, språk och tro. Tiotals språk talades på stadens gator på den tiden och katoliker drog inte jämnt med protestanter- Chicago var som en myrstack.

Konsekvenser för samhället ur ett sociologiskt perspektiv

Klichéer och fördomar drabbade de olika etniciteterna när de debarkerade Chicago. Vissa ansågs till exempel vara mer benägna att begå kriminalitet (irländare) andra som ”ölbälgande drinkare” (tyskar) (D` Eramo2004, s. 150). Den ständiga tillströmningen av invandrare skapade ett hierarkiskt kastväsende. De ”äldsta” invandrarna hade högre status än de ”yngsta”. Ju nyare personerna var desto lägre ner i hierarkin hamnade de. Det var en oundviklig konsekvens eftersom inkomstförhållandena och olikheterna mellan människorna var till en början väldigt stora.  

I regel sökte sig de nyanlända till personer från samma land som de själva kom ifrån. Därefter organiserade de sig i bolag, i fackföreningar och i politik. Även gängbildningar förekom. Den ena gruppen avsåg att höja sig med olika medel över den andra. Nya lagar att hålla sig liksom nytt system att absorbera tog tid att integrera sig med. De förmådde inte referera sina normer och värderingar till det nya samhället eftersom de hade fört med sig sina egna från respektive land. Även europeisk nationalism följde med de i ångbåtar över Atlanten. Det avspeglade tydlig deras förhållningsätt – de föraktade varandra. Av den anledningen hamnade de olika etniska grupperna i konflikt. Vidare konkurrerade dessa grupper om jobb och om marknad. Grupperingarna orsakade också bråk och upplopp genom åren, både mot varandra och mot ordningsmakten. Händelserna som utspelade sig på Haymarket 1886 då arbetarna gick i generalstrejk, som i och för sig handlade om arbetarnas rättigheter, var en av dessa. Det gav för övrigt upphov till förstamajfirandet.

Med tiden accepterades och integrerades de vita européerna och lämnade invandrarstämpeln åt bl. a. sydamerikaner, kineser och filippiner.  Men de svarta som fanns där redan innan européer som kom dit på 1800-talet, blev fortsatt utsatt för diskriminering och utanförskap långt in på 1900-talet. Det var just det här som ledde till att vissa svarta sökte sig till Islam och radikaliserades. De ansåg att Islam inte var rasistiskt. Men det kristna samhället var det. En av dem mest kända personerna som gick den vägen är Malcolm X.

Marco D`Eramos budskap

Genom att framställa stadens expansion från en by till en metropol genom invandring och hur det formade staden avser han övertyga oss om hur de nya samhällena kan se ut i vår samtid och i vår framtid. Chicago ”utgör en framtidsarkeologi” (D` Eramo 2004, s. 293). Då vi lever i en globalvärld med snarlika invandringsmönster bör vi ta hänsyn till Chicago för att vara bättre förberedda för det som komma skall. Han menar också att, även om det finns negativa sidor med invandring, kan invandring åstadkomma mirakel på samma gång. Chicago är ett praktexempel på det. Staden är ju en av världens mest utvecklade där även första kärnreaktorn byggdes. Musiken, kulturen och arkitekturen blomstrade här. Men man måste också komma ihåg att ”allt som är fast kan förflyktigas” (D` Eramo 2004, s. 390) 

Sammanfattning

D`Eramos analys av Chicago är otroligt detaljerad. De noggranna beskrivningarna av staden och statistiken bl. a. över köttindustrin, befolkningstillväxten och ekonomiska utvecklingen känns väldigt gedigna och precisa. Boken är både skönlitterär och pedagogisk. Det är en bok för den som vill förstå invandring, integration såväl som segregation. Den kan ses som en arkeologisk lämning liksom som en spåkula för framtiden.

 

Varför?

freedom-to-choose

Varför finns det enbart 193 länder när det finns flera tusen etniciteter?
Varför ska varje etnicitet som inte får bilda land måste kriga till sig ett land?
Varför måste då det ockuperande landet och andra stämpla de till terrorister?
Varför bildade de då själva ett land om det innebar terrorism?
Varför måste sen politikerna ha skyhöga löner?
Varför blir inte politiker till för att förändra samhället till det bättre?
Varför måste politiker festa för våra pengar?
Varför är vi så tysta mot sånt?
Varför måste vi välja korrupta och förvrängda politiker som ska bestämma åt oss?
Varför är det bästa statsskicket demokrati när det är mer än 2000 år gammalt?
Varför kan vi inte komma på något bättre?
Varför måste dessa staters överhuvud FN bestå av 193 medlemmar men erbjuda vetorätt till enbart fem av dem?
Varför har inte Brasilien, Egypten, Indien Japan, Nigeria,  eller  Tyskland vetorätt?
Varför måste vi lägga 1,6 biljoner dollar på försvarsmateriell årligen?
Varför vill vi döda varandra så pass mycket?
Varför finns det så mycket gränskontroller? De på andra sidan finns där för att det inte fanns gränskontroll förr.
Varför måste vi hålla en flagga i handen och dansa och apa oss och säga: ”jag är svensk”, ”Jag är turk”, ”Jag är tysk” osv. ?
Varför kan vi alla inte leva som enbart människor i ett enda land, det vill säga jorden?

Iran continues to execute Kurds

image

Hewler: Authorities of the Islamic Republic of Iran executed five Kurdish rights activists in the northwestern Urmia city, officials and local activists confirmed on Friday.

The Kurdish rights activists Naji Kiwan, Ali Kurdian, Haidar Ramini, Nadir Muhamadi and Ruhman Rashidi were arrested on Wednesday on charges of “conspiring against the Islamic Republic of Iran”.

They were publicly hanged to death in central Urmia in front of hundreds of people, including their families who have been obliged by the Iranian authorities to witness the execution.

“The victims were human rights activists who used to document violations by Iranian security forces against civilians in the Kurdish city of Urmia,” member of the Kurdistan Democratic Party in Iran Dara Natiq told ARA News.

“By executing those activists, the Iranian government tries to prevent any reporting about its violations against human rights,” he said.

The Kurdish official added that Iran is executing an average of seven civilians and activists every week.

“Public executions have become a common scene in the main cities of Iran, mainly conducted on baseless charges,” Natiq told ARA News. “The Kurdish people have been for long suppressed and persecuted by the Iranian Islamic government. However, our activists will keep documenting those violations with a hope that the international community would ever take action and stop such barbaric acts by this tyrannical government.” 

http://aranews.net/2016/05/iran-publicly-executes-five-kurdish-rights-activists-urmia/

Är religion bara mänsklig kunskap?

Björn

Religion-fråga 1: Det är allmänt känt att kunskap förs vidare från generation till generation. Denna kunskap kan handla om allt mellan himmel och jord-så även om religion.

Det är lite olika från land till land och något skillnad mellan könen men människor lever sådär i snitt i 80 år. Och om man ponerar att inga nuvarande levande människor lär ut religionen till de kommande generationerna under de kommande kommande 80 åren så skulle all kunskap om religion vara borta! Det innebär att varken kristendom, islam, judendom, buddism  eller andra religioner kommer finnas kvar i människan. Om 80 år kommer ingen ha den minsta kännedomen om någon religion alls…eller hur? Kan vi då tolka det här som att religion är något människan själv har diktat? Att den finns enbart i människan? Därför att som det ser ut nu överlever religion enbart genom mänsklig ansträngning, mänskliga verktyg och system. Då tänker jag på bönehus, skolor, missionärsarbeten och böcker osv. Men i annat fall upphör den på blott under ett mänskligt liv- kan något så heligt och gudomligt vara så 100 % beroende av jordliga människan självt?

Turkiet ÄR en polisstat

11193379_1431482247153444_4374049451049006181_n”Snart kan Turkiet vara en ren polisstat i nyislamistisk tappning” skrev Esref Okumus, som är journalist på DN kultur och Turkiet kännare, för några dagar sen. Det må låta klockrent men det är helt fel av Okumus som ändå är en stark Turkiet-kritiker. Det är också en illusion för många andra svenska journalister.
 
Därför att Turkiet alltid har varit en polisstat. De miljontals brott Turkiet begått skulle inte vara möjligt om landet inte var en polisstat. Jag ska härnedan ta upp några ”höjdpunkter.”
 
AKP och Erdogan kom ju till makten i början av 2000-talet.
 
Så 90-talet: Smärre statskupp och N. Erbakan avsätts som premiärminister. Cirka 5000 kurdiska samhällen bränns och plundras. Tusentals kurder mördas och miljoner tvingas på flykt. Kurdiske författaren Musa Anter skjuts till döds av MIT. Hotellet Madimak där den påstådde ateistiske turkiske författaren A. Nesin befinner sig i utsätts för mordbrand. Han undkommer men 37 andra bränns ihjäl. Turkiet förgiftar sin egen premiärminister T. Özal eftersom denne börjar luckra upp tabun kring kurder. Kurdiska tidningen Özgur Gundems redaktion utsätts för bombattentat, två gånger.
 
80-talet: Statskupp av generalen K. Evren. Tusentals människor mördas, fängslas och torteras. Tiotusentals flyr landet till Europa. Yttrande-och pressfrihet stryps kraftigt. Politiska partier tvångs stängs. Författare, förläggare och journalister förföljs. Grundlagen skrivs om. Paramilitära ”livgardet” patrullerar i hela landet och mördar kurdiska intellektuella och framstående affärsmän.
 
70-talet: Statskupp av generalen M. Tagmac. Deniz Gezmiz och tre andra avrättas. Hela den civila ledningen sätts bakom galler. Delar militärens topp likaså. Radio-kanaler och tidningar stängs ner. Böcker bränns. Oliktänkande mördas. Norra Cypern utsätts för turkisk ockupation- pågår än idag.
60-talet. Statskupp av C. Gursel. Turkiet avrättar sin egen PM A. Menderes eftersom denne anses alltför vänsterorienterad. Åtskilliga domare och åklagare avsätts. Vissa universitet stängs ner. Kurdiska och vänsterorienterade förbund och institutioner stängs ner.
 
30-talet: Mellan 70-80 tusen kurder massakreras i Dersim. Hundratusentals tvångsförflyttas. Framstående kurdiska politiker avrättas. Privat egendom liksom mark konfiskeras från kurder.
 
20-talet: 30 tusen kurder massakreras under Sheyh Said upproret. Och 90-tusen under Ararat upproret- de flesta kvinnor och barn. Hundratusentals tvingas till flykt. Kurdiska politiker och andra intellektuella avrättas systematiskt. Kristna kyrkor bränns och mark som tillhör kristna och kurder konfiskeras. Andra språk än turkiska förbjuds.
 
10-talet: Mellan 1,5 till 2 miljoner armenier massakreras. 500 tusen assyrier, syrianer och kaldéer massmördas. 1 miljon greker massdeporteras från fastlandet.
 
Så vad har förändrats? Ingenting annat än att makten har förflyttats från regeringen till att koncentreras till Erdogans person. Brotten landet har begått och begår mot mänskligheten idag är lika avskyvärda som de alltid har varit. Och EU som tidigare strikt följt Turkiets politik ser mellan fingrarna idag.
 
Därför är Ataturks Turkiet och Erdogans Turkiet två sidor av samma mynt. Det ene baserad på ras och fascism den andra baserad på ras, fascism och islamism.</div>

Syrien-konflikten

syrienÄr du förvirrad om Syrien-konflikten? Ok här kommer en förklaring.

DAESH vill skapa ett islamiskt kalifat i Syrien och i Irak. De vill störta Assad och Maliki. De har hjälp av al-Nusra, al-Qaida och ex antal andra terrorgrupper. De har också stöd främst av Turkiet, Saudiarabien och Qatar. Kurder vill upprätta ett självständigt land i norra Syrien-som egentligen är Kurdistan- så de krigar både mot DAESH och Assad. Men Turkiet är emot Kurdistan så de stödjer DAESH och bombar kurder. Det upprör Iran som inte vill se Turkiet lägga sig i Syriens inre politik eftersom Iran vill ha kvar Assad. Men det vill inte USA. Så USA bistår kurder. Det skapar irritation eftersom Turkiet inte vill se något kurdisk stat. Då hamnar Turkiet och USA i kollissionskurs trots att båda är NATO-medlemmar. Det här utnyttjar Ryssland som vill förinta DAESH eftersom de vill också ha kvar Assad. Då är USA och Ryssland allierade i detta krig mot DAESH trots att de är forna fiender. Turkiet söker därför nya allierade och då är Saudiarabien närmast till hands. Men saudierna och Iran tycker olika. Då hamnar de i konflikt med varandra.  Saudierna bistår Turkiet och Iran Hizbullah men Hizbollah är terrorstämplad. Lika mycet som DAESH. Det får Iran se ut som terrorstödjande land. Det gillar inte USA eller Turkiet. Men gillas av Ryssland.  USA och Ryssland krockar igen. Det glädjer Turkiet. Men… […]</em>